VÄrmLAnNDS GEOLOGI OCH GEOGRAaFI 81 I samband med graniterna uppträder på talrika ställen diorit i smärre massiv med runda eller oregelbundna gränser. Dioriten visar övergångar å ena sidan till gabbro, genom uppträdande av diallag, å andra sidan till graniterna, genom upptagandet av kvarts och ortoklas. Diallagen har tydligen utgjort en primär beståndsdel, som helt eller delvis omvandlats till amfibol. Övergångsformerna från gabbro till diorit och hornblendegranit liksom också dioritens topografiska samband med graniterna angiva, att gabbrodioriten och dioriten utgöra melanokrata differentiationsprodukter tillhörande graniterna. Inom detta område har man även de enda rent sedimentära bildningarna inom Värmland, nämligen den jotniska sandstenen i Svartälvsdalen och den till den s. k. Visingsöformationen räknade sandstenen av obestämd ålder vid Möckeln i Karlskoga. Sandstenen i Svartälvsdalen är en gul eller rödaktig kvartsitsandsten, som förekommer i starkt upprest lagerställning. Sandstenen vid Möckeln är grå eller gulaktig, tämligen finkornig och lös. Båda äro påtagligen i gravförsänkningar bevarade rester av formationer, som haft vidsträckt utbredning. De yngsta bergarterna inom Värmland utgöra de diabasgångar, som talrikt förekomma inom östra Värmland. I likhet med övriga diabaser inom mellersta Sverige tillskriver man dem en kambrosilurisk ålder. Törnebonm har urskilt tvenne olika slag av diabaser; det ena slaget utgöres av en bronzitdiabas, liknande hyperiten, från vilken den endast skiljer sig, därigenom att den alltid uppträder gångformigt. Den företer en liknande endogen kontaktmetamorfos som hyperiten. Bronzitdiabasen uppträder i ett gångsystem med strykning NNV—SSO inom ett bälte med samma sträckning som gångarnas strykningsriktning och begränsat av det stora järngneisområdet i väster och en linje över sjöarna Näsrämen, Långban, Älgsimmen och Leken i öster. Bergarten i de diabasgångar, som förekomma öster om nyssnämnda gräns, således i östra delarna av Rämens och Gåsborns socknar, är av helt annan typ; den utgöres av en mer eller mindre omvandlad olivindiabas av samma slag, som talrikt uppträder i de angränsande trakterna av Dalarna. — Det är anmärkningsvärt, att i hela västra Värmland inga diabasgångar förekomma. Värmtland. 1I. 1u181 6