VÄrRmLanNDs GEOLOG1 OCh GEOGRAFI 87 av landskapet eller, såäsom man i Värmland understundom hör det uttryckas: »Inga malmer finnas väster om Klaran». De fåtaliga fyndigheter, som anträffats väster om denna linje, tillhöra samtliga det västra Värmlands mera differentierade område av grå gneiser och granitgneiser, under det att järngneisområdet i Värmland liksom annorstädes visar sig synnerligen sterilt. Även i västra Värmland visa sig de svaga järnmalmsfyndigheter, som där förekomma, bundna vid finkornigare gneisfacies med granulitisk eller glimmerskifferartad utbildning. Sålunda träffar man i norra delarna av Gunnarskogs och Gräsmarks socknar såväl järnglans som svartmalm, båda fattiga och kvartsiga. Mangsgruvorna, belägna söder om sjön Mangen i Gräsmarks socken, äro de viktigaste; de hava brutits såväl på koppar- som på järnmalm, vilka uppträda körtelformigt, inväxta i bandformade kvartsutskiljningar. Likartade fyndigheter, ehuru av ännu mindre betydelse, hava varit föremål för bearbetning vid sjön Treen i Gunnarskogs socken, vid Röberg öster om sjön Eken, i trakten av Bortan m. fl. ställen. Flera smärre kopparfyndigheter hava även tilldragit sig uppmärksamheten i denna trakt. I Ängsgruvan, norr om Ängsjön i Gräsmarks socken, uppträder kopparmalmen i en kvartsig utskiljning tillsammans med grå glimmergranulit. Jägmästargruvan i Gunnarskogs socken NV om Fredros har fört kopparkis och andra kopparmalmer i en kvartsådra i glimmerskiffer. De intressantaste fyndigheterna i västra Värmland tillhöra det system av silver-, bly-, zink- och kopparförande kvartsgångar, på vilka de på sin tid mycket omtalade Värmskogs silvergruvor brutits. Gångsystemet, med en enhetlig geologisk karaktär och överallt förande samma kvarts-serpentingångart, visar växlande malmföring, dels bly och zink (Värmskog), dels koppar (Ruds koppargruva, Stömme i Stavnäs, Grindsbol i Värmskog), dels fjällig, tät eller strålig järnglans och järnspat (Lysås och Laxeby i Karlanda socken). Det har genom Igelström påvisats, att detta gångsystem har en vida större utsträckning, än man tidigare antagit, i det att det med cirka en mils bredd sträcker sig från öster till väster, genomstrykande Värmskogs, Stavnäs, Glava, Älgå och