VÄRMLANDS GEOLOGI OChH GEOGRaFlI 93 man funnit, att den arkeiska denudationsplattan är vittrad till ett djup av 1—2 m. I norra Västergötland bildar den en utomordentligt jämn slätt; den vittrade ytan är här borta, men den postsiluriska denudationen har tydligen ej kunnat avverka mer än kanske 10 m. av det ytligaste lagret. Man har här det sällsynta tillfället att kunna iakttaga en prekambrisk denudationsplatå i en- kartgtáp NÄnlnun Ddalyo Bjön l Fig. 11. De viktigaste förkastningslinjerna i södra Värmland och Vänerbäckenet. Skala 1:1,000.000. (Efter Sten De Geer.) dast föga omvandlat skick. Föga mer undulerande är urbergsytan på Värmlandsslätten. Över de av kvartära leror bestående lösa jordlagren uppstiga visserligen ett stort antal bergkullar, vilka uppträda än enstaka, än i grupper och även bilda mera sammanhängande bergområden. De äro oftast utdragna i norr och söder, motsvarande järngneisens strykningsriktning. De höja sig sällan mer än några få meter, högst några tiotal över lerslätten, och deras högsta punkter kunna sammanbindas till en yta,