94 HJ. SJöGREN motsvarande den ursprungliga peneplainen, nästan lika regelbunden som den underliggande lerslätten. Där detta småkuperade landskap dyker ner under Vänerns vattenyta, uppstår en skärgård av nästan uteslutande bergholmar. De enda större avbrotten äro höjderna av hyperit, vilken bergart genom sin motståndskraft blivit utpreparerad och som i närheten av Ölme kyrka uppstiger till nära 50 m. över slätten (96 m. absolut höjd). I trakten av Nyed uppstiga hyperitbergen till 190 m. absolut höjd, 120 m. över Molkomsjöns yta. Här befinner man sig redan på övergången till områden med skarpare utmejslad relief; de isolerade bergkullarna, som förekomma söderut, sluta sig här mera tillsammans, på samma gång de tilltaga i höjd. Det är påtagligt, att de utpreparerade kullar, som höja sig över slättlandet, härstamma redan från prekambrisk tid. De äro prekambriska »monadnocks».1 Orsaken till den påfallande plana beskaffenhet, som urbergsytan, med frånseende av de nyssnämnda utpreparerade höjderna av hårdare bergarter, företer inom dessa sänkningsområden, är otvivelaktigt den, att dessa områden först under en sen tid blivit befriade från de överliggande kambro-siluriska lagren, vilka skyddat desamma från såväl denudationens som erosionens verkningar. Några genom floderosion utgrävda dalar hava således ej kunnat bildas, så mycket mindre som dessa områden genom sitt nedsänkta läge helt nära basnivån, även sedan det skyddande täcket av sedimentbergarter var avröjt, icke erbjödo några angreppspunkter för floderosion. Och även den glaciala erosionen har icke på detta jämna underlag utövat annan verkan än en avslipning och avrundning av de tidigare befintliga ojämnheterna. Rörande sjöarna inom slättlandet föreligger icke något material av djupmätningar m. m., som ger säker ledning vid bedömandet av deras natur och uppkomst. De uppträdande sjöarna äro jämförelsevis stora, såäsom Bor- och Molkomsjöarna, Gapern, N. och S. Hyen, Alstern (i Alsters socken); det oändliga antalet småsjöar och tjärnar, som utmärka de andra landtyperna, saknas däremot inom slättlandet. Det är sannolikt, att åtminstone flera 1 Med »monadnocks» förstår Davis, grundläggaren av peneplainteorien, sådana erosionsrester, som höja sig över en peneplain.