96 HJ. sjöGren gångar och sjöbäcken. I övrigt hava bergarternas olika motståndsförmåga, deras förklyftnings- och strykningsriktningar varit bestämmande för reliefformernas utbildning. Orsaken till olikheten i reliefformerna hos sänkningsområdena å ena sidan och de i sitt högre läge kvarstående platåerna å andra, ligger således väsentligast däruti, att de senare genom sitt högre läge över basytan varit utsatta för en kraftigare erosionsverksamhet och även tidigare befriats från de skyddande sedimentära betäckningarna. Den kvartära nedisningens verksamhet har huvudsakligen bestått i bortskaffandet av de förvittrade bergmassor, som uppfyllt fördjupningar, bildade längs brottzoner och förkastningslinjer. Isens erosionsarbete har koncentrerat sig på dylika svaghetslinjer, synnerligast där de sammanfallit med isens rörelseriktning. Isens arbete har sålunda varit mera sönderbrytande och transporterande än nedslipande. Den glaciala denudationen har ej åstadkommit några större verkningar i den fasta bergbyggnadens yta, men den har förstärkt reliefmotsatserna hos landskapet genom att rensa fördjupningarna från lösa förvittringsmassor och har dessutom avslipat och putsat berggrundens detaljer [26]. Karakteristisk för de horstartade platåernas relief är den stora rikedomen på småsjöar; detta är för övrigt ett drag, som återfinnes hos alla glacierade urbergsytor. Vid en blick på de olika delarna av denna av erosionen sönderdelade platå finner man vissa individuella olikheter i reliefen. Värmland mellan Byälven och Frykensjöarna å ena sidan och norska gränsen å andra ligger till större delen mellan 200 och 400 meters höjd. Glafsfjorden och Värmelen, vilkas vattenytor ligga respektive 45 och 56 m. över havet, omgivas av dalgångar, som till en mindre del ligga under 100 m., till större delen mellan 100 och 200 m. högt. De i närheten av norska gränsen belägna sjöarna Lelången (93 m.), Foxen (101 m.) och Silarna (97 och 103 m.) omgivas likaledes av marker, belägna under 200 m. höjd. Detta är ett i hög grad sönderbrutet område, vilket i synnerhet gäller gränsområdet mot Dal. Hela landskapet är genom-