Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands geologi och geografi av Hj. Sjögren
- Kvartärtidens bildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS GEOLOGI OCH GEOGRAaFI 103
rika moränmassor, som ofta äro så mäktiga, att de över
sammanhängande vidder helt dölja berggrunden. Krosstensgrusets ojämna
yta i förening med dess egenskap att endast i ringa mån
genomsläppa vatten föranleder, att fördjupningarna upptagas av små tjärnar
eller av kärr och mossar, medan de högre belägna delarna bilda
torr och växtlig skogsmark. På slättlandet, där lermarken härskar,
sticker morängruset med stenar och block flerstädes upp som
skogsbackar över åkrar och ängar.
Krosstensgruset eller moränen består av en oregelbunden
blandning av större block och stenar, grus och sand,
sammanbundet av ett mjölfint bergartstoft. Stenarna äro kantrundade
och visa stundom repor i olika riktningar, någon gång även
polerade fläckar. I allmänhet är den anstående bergarten
förhärskande bland de större stenarna och blocken, vilket visar, att
dessa icke transporterats synnerligen långt. Det material, som
transporterats längre väg, förskriver sig från nordligt belägna
fyndorter; bland detta ingå porfyrerna i Dalarna i stor
proportion. De värmländska moränerna innehålla alldeles övervägande
bergarter tillhörande urberget; dock äro rundade stenar av den
jotniska sandstenen vanliga, synnerligast inom östra delen av
landskapet; de härstamma från de genom denudationen förstörda
jotniska lagren, som betäckt landet. Från den siluriska
betäckningen har man däremot ej träffat några spår. Dessa lager,
såsom huvudsakligen bestående av kalksten och skiffrar, hava icke
varit tillräckligt motståndskraftiga för att bibehålla sig. Lösa
stenar av järnmalm träffas sporadiskt ända till 10 km. söder om
de större malmfälten; deras förekomst kan således vara
upplysande vid eftersökning av malmer, såsom redan Dan. Tilas
framhåller i 1:sta årgången av Vetenskapsakademiens handlingar 1740.
På sina ställen är krosstensgruset synnerligen blockrikt och bildar
stora kummel eller s. k. »gryt». Detta är särskilt fallet inom
området för Filipstadsgraniten, vilken på grund av förklyftning
sönderfaller och därvid ger upphov till bergkullar, bestående
uteslutande av stora block.
Liksom inom andra områden kan man även inom Värmland
flerstädes skilja på två slag av krossgrus, nämligen bottenmorä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0109.html