VÄRMLANDS GEOLOGI OCH GEOGRAaFI 103 rika moränmassor, som ofta äro så mäktiga, att de över sammanhängande vidder helt dölja berggrunden. Krosstensgrusets ojämna yta i förening med dess egenskap att endast i ringa mån genomsläppa vatten föranleder, att fördjupningarna upptagas av små tjärnar eller av kärr och mossar, medan de högre belägna delarna bilda torr och växtlig skogsmark. På slättlandet, där lermarken härskar, sticker morängruset med stenar och block flerstädes upp som skogsbackar över åkrar och ängar. Krosstensgruset eller moränen består av en oregelbunden blandning av större block och stenar, grus och sand, sammanbundet av ett mjölfint bergartstoft. Stenarna äro kantrundade och visa stundom repor i olika riktningar, någon gång även polerade fläckar. I allmänhet är den anstående bergarten förhärskande bland de större stenarna och blocken, vilket visar, att dessa icke transporterats synnerligen långt. Det material, som transporterats längre väg, förskriver sig från nordligt belägna fyndorter; bland detta ingå porfyrerna i Dalarna i stor proportion. De värmländska moränerna innehålla alldeles övervägande bergarter tillhörande urberget; dock äro rundade stenar av den jotniska sandstenen vanliga, synnerligast inom östra delen av landskapet; de härstamma från de genom denudationen förstörda jotniska lagren, som betäckt landet. Från den siluriska betäckningen har man däremot ej träffat några spår. Dessa lager, såsom huvudsakligen bestående av kalksten och skiffrar, hava icke varit tillräckligt motståndskraftiga för att bibehålla sig. Lösa stenar av järnmalm träffas sporadiskt ända till 10 km. söder om de större malmfälten; deras förekomst kan således vara upplysande vid eftersökning av malmer, såsom redan Dan. Tilas framhåller i 1:sta årgången av Vetenskapsakademiens handlingar 1740. På sina ställen är krosstensgruset synnerligen blockrikt och bildar stora kummel eller s. k. »gryt». Detta är särskilt fallet inom området för Filipstadsgraniten, vilken på grund av förklyftning sönderfaller och därvid ger upphov till bergkullar, bestående uteslutande av stora block. Liksom inom andra områden kan man även inom Värmland flerstädes skilja på två slag av krossgrus, nämligen bottenmorä-