118 ERNST NYGREN fullare tillhuggna med regelbunden trekantig genomskärning, som den avslagna fig. 20 utvisar. Liknande flintpilar har den yngre forskningen nyligen antagit såsom förebilder för de särskilt i norra Sverige talrikt förekommande skifferspetsarna (en avbildad i fig 21). Sådana äro ej heller sällsynta i de mellansvenska landskapen, och i Värmland finnas de i ej mindre än 17 ex., varav halva antalet är funnet i Fryksdalen. Förr hava dessa fornsaker tolkats som minnen av lapparnas stenålder; sedermera har man hänfört dem till en nyupptäckt, särskilt i östra Sverige förefintlig boplatscivilisation, dock med fasthållande av deras norrländska ursprung. Först på allra sista tiden har gjorts gällande, att materialet för de flesta mellansvenska skifferföremålen möjligen är hämtat från Grythyttans skifferområde i Västmanland, och fig. 21 visar just prov på den snedrandade struktur, som i förening med den gröna färgen är för denna skiffer egendomlig. Den mest anmärkningsvärda nyheten i redskapsförrådet under gånggriftstiden är emellertid uppträdandet av de första skafthålsyxorna. Dessa äga ingen som helst anknytning till förut gängse inhemska former, utan förebilderna äro att söka i södra Skandinavien och angränsande länder, där bruket av metallvapen hade begynt. Äldst torde den dubbeleggade yxan vara, vilken stundom funnits i svenska gånggrifter. Den här i fig. 22 avbildade har egendomligt nog en så nordlig fyndort som Ekshärads socken, där den hittats på 1 mils avstånd från Klarälven. En liknande vacker yxa är förut funnen vid Labacka i Rudskoga socken, men alla övriga från Värmland (7 st.) tillhöra en yngre variant, som i stället för den utsvängda eggen har en mycket smal sådan och endast svagt konkava bredsidor. Det material, man med förkärlek uppsökte för dessa stridsyxor — ty arbetsredskap hava de med säkerhet icke varit — utgöres i regel av hårda, fläckiga, porfyrliknande stenarter. En annan form av dessa tidiga skafthålsyxor är den mångkantiga (fig. 23). Förebilden för dessa har Montelius visat vara en kopparyxa, funnen i Skåne men med all säkerhet tillverkad i Ungern. Den omständigheten, att nordborna icke skydde mödan