VÄRMLANDS FORNMINNEN 119 att i sten efterbilda dylika vackra redskap, där endast hålets borrande varit ett otroligt arbete, visar bäst, vilket värde metallen denna tid måste hava ägt. Till och med färgen och glansen sökte man på bästa vis efterlikna genom valet av täta, mörka, finkorniga bergarter och den omsorgsfullaste slipning. Detta utmärker också den båtformiga stridsyxan (fig- 24), till vilken en förebild i koppar nyligen blivit faunnen på ryskt om- a | ilu | y 5 Fig. 24. Millesviks s:n. Fig. 22. Ekshärads s:n. råde. Den karakteristiska formen för densamma anges av själva namnet, och att observera är därtill nackknoppen samt den vackra skaftholken vilkas ursprung tydligen är att söka i metalltekniken. När dessa yxor — såväl den mångkantiga som båtyxan — anträffas, böra de närmare fyndomständigheterna noga undersökas. Oftast har man nämligen funnit dem i grusåsar tillsammans med tjocknackiga hålmejslar, och gynnsamma fynd utvisa, att här gravar föreligga. På grund av att dessa rymma endast ett enda lik, benämnas de enmansgravar, och mycket talar för att detta gravskick tillhör en egenartad kultur, som särskilt kan