120 ERNST NYGREN spåras i östra Sverige, där den antages hava avlöst den boplatscivilisation, vilken förut omnämnts i samband med skiffern. Mycket tyder ävenledes på att skifferspetsarna ofta tillhöra dylika gravar, och för att vinna säkerhet härutinnan vore ett noggrant iakttagande av deras förekomst synnerligen önskvärt. I sammanhang med dessa tidiga skafthålsyxor stå förmodligen korphackorna; deras datering är emellertid oviss, och möj- Fig. 25. Glava s:n. Fig. 26. Mo s:n, Värmlands- Fig. 27. Lungsunds gränsen. sn. ligen kunna de till följd av vissa ålderdomliga drag tillhöra trindyxkulturen. De finnas företrädesvis i västra Sverige, särskilt i Bohuslän och Dalsland, och detta förklarar deras talrikhet i Värmland (13 st.). Märkligast är den i fig. 25 avbildade från Hönacka i Glava socken; den är skarpt böjd mot båda sidor och visar en längd mellan spetsarna av 34 cm. Med stenålderns slutperiod, hällkisttiden (2000— 1500 f. Kr.), begynner egentligen bronsåldern, vilket bland annat visar sig i uppträdandet av de bredeggade flintyxorna. Till följd av bronsens