122 ERNST NYGREN omgivas någon gång av en hög, vilken dock ej helt täcker kistan. Deras utseende framgår för övrigt av fig. 28, som är från Sjögerås i By socken. Vanligtvis saknas den södra gavelhällen, vilket troligtvis är ett minne av gånggriftens långa gång och visar dessa gravformers nära sammanhang med varandra. I några fall synas till och med spår efter ett särskilt lägre och smalare förhus, bildat därigenom att dess hällar skjutits innanför själva gravens sidoväggar. Sådana hava åtminstone funnits vid Klunserud i Kila och Korsbyn i Sillerud. Eljest äro de enkamrade och lagda i norr och söder, stundom med dragning åt ién p ` öster och väster; deras dimensioner torde i allmänhet vara: längd 3,5—5 m., bredd 1 à 1,5 m. och höjd 50 cm.—1 m. Synnerligen anmärkningsvärd är vidare den anordning av resta stenar kring hällkistan, som omtalas från Skenhall i Trankil, Skogen i Sillerud och Visle i Glava socken. Liknande är förut känt från Dalsland. Hällkistornas utbredning är skarpt begränsad till sydligaste och västra Värmland, d. v. s. Näs’, Gillbergs och Nordmarks härad. Utom detta område finnas endast två i Grums’ härad, och genom sitt läge i Eds socken kunna dessa sägas också tillhöra Näset. Det är huvudsakligen de stora sjöarna vid Dalslandsgränsen samt Byälvsdalen, som befordrat deras spridning inåt landet; längs Stora Le nå de Töcksmark, men den andra vägen hinna de aldrig