Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands fornminnen av Ernst Nygren
- Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ERNST NYGREN
de gynnsamma betingelser, som där funnos tack vare de
långsträckta vattendragen, har bygden med en förvånande snabbhet
förskjutits mot norr, så långt som dessa överhuvud tilläto. Ej så
i östra Värmland, där sådana sammanhängande flod- och sjösystem
saknades och en mäktig skogsbarriär ännu länge skulle förhindra
mänsklig företagsamhet att taga den nuvarande Bergslagen i
besittning. Där har i stället kolonisationen antagit en sydlig riktning, så att
nybyggarna åter uppnått Vänerns vida vatten och i Visnums-
och Rudskogabygden funnit en natur, som med sina många vikar
och utskjutande uddar mycket torde hava liknat deras
utgångspunkt i väster.
Under dös- och gånggriftstid ändrar sig bygdens utsträck
ning i det stora hela icke, och de mindre fluktuationerna äro här
av föga intresse att följa. Flintimporten uppträder från och med
den tunnackiga yxan som ett ganska naturligt inslag i det
arkeologiska materialet och har icke någon invasionsartad karaktär,
som kan ge stöd åt antagandet av ett nytt folks invandring.
Sålunda är den starkast på Näset, som också ligger de stora
stengravarnas huvudbygd i Västergötland närmast, men den saknas ej
heller längre upp i landet utmed de gamla stråkvägarna för
bebyggelsen, liksom ej heller i östra Värmland. Allt detta är dock,
som vi ovan sett, redan förut bruten bygd, och denna
flintimportens stora utbredning redan under döstid synes därför, åtminstone för
provinsen i dess helhet, motsäga en eventuellt samtidig övergång
från jaktens och fiskets näringsfång till åkerbrukets med de
djupgående förändringar i levnadssätt, som därav betingades. Den
dominerande ställning Näset intager genom sina talrika fynd av
tidigare flintyxor kanske dock redan nu får tolkas som tecken till
jordens begynnande odling.
Ej heller under stenålderns sista period — hällkisttiden —
kan man spåra någon väsentlig utvidgning av bygden,
exempelvis i nordligare riktning än förut. Klarälvsdalen är sålunda i sitt
övre lopp lika fyndfattig som förr — endast tvenne skafthålsyxor
äro funna i dess närhet i Dalby och Norra Råda — och att
fynden uppträda så pass rikligt i Ullerudstrakten, får med
säkerhet tillskrivas de gynnsamma betingelser de små insjöarna er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0134.html