VÄRMLANDS FORNMINNEN 139 antal av 12 inhuggna i ett berg, beläget i ett gärde vid Hallerud i Kila socken. Liknande hålor återfinnas också talrikt (minst 50) på den andra, som är anbragt å en sluttande berghäll vid den s. k. Ringbolsåsen (även kallad Kvarnberget), s. v. om Rosenborgs gård i Eskilsäters socken, den allra sydligaste på Näset. Denna, som delvis återgives i fig. 40, står dock genom sina skeppsbilder närmare övriga sydskandinaviska hällristningar*, och dessa har man genom där förekommande avbildningar av vapen samt skeppsbildernas uppträdande även å ett visst slag av fornsaker kunnat datera till bronsåldern. För älvkvarnarna däremot blir tidsbestäm- Fot. H. Kjellin 1913-Fig. 40. Rosenborg, Eskilsäters s:n. ningen mera svävande; de förefinnas nämligen redan å takhällen till en gånggrift i Västergötland och torde även begagnats efter bronsålderns slut. Med säkerhet stå dessa hålor i samband med offer till älvorna, ett slags naturdemoniska andeväsen; dylika offer hava på sina ställen bibehållit sig ända in i våra dagar. Troligen skulle ännu flera hällristningar kunna upptäckas vid ett systematiskt genomsökande av landskapet. Fördjupningar i bergen omtalas sålunda från flere håll, t. ex. spår av »fårfötter» (älvkvarnar?) från den s. k. Fårhallen vid N. Häggviken i Eds socken samt märken liknande fotsulor från Korsbyn i Karlanda. 1 Den finnes även avbildad i Dybecks Runa för 1847, sid. 7, samt i Holmberg, Skandinaviens hällristningar fig. 145, jfr. sid. 135. Som synes genom jämförelse mellan dessa och här meddelade avbildning, omfattar ristningen, som upptäcktes sommaren 1836, ännu två fartyg, av vilka det översta numera tyckes vara utplånat. Namnet: Kvarnberget har kanske uppstått just genom älvkvarnarnas förekomst.