Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands fornminnen av Ernst Nygren
- Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS FORNMINNEN 145
kantkedja och en stor, rest mittsten vid Kummelholmen i
Visnum, vilken Djurklou kallar Värmlands märkligaste fornlämning
av detta slag, synes påminna om liknande gravanläggningar i
Norge och i Östergötland, vilka visat sig tillhöra denna ttid.
Annars förefinnas de trekantiga högarna eller stensättningarna ända
in i yngsta järnåldern. Jämsides med likbränningen uppträder nu
ånyo jordandet i vårt land, ovisst av vilken anledning; dessa båda
gravskick bibehålla sig sedan vid sidan av varandra till
järnålderns slut, ehuru det förra synes vara det övervägande.
Av hithörande lösa fynd märkas en holkyxa av järn
(säkert från Värmland, men tyvärr utan närmare
angiven fyndort), vilken härrör från 200—300-talen (e. Kr.),
samt en ungefär samtidig, långsträckt, smal spjutspets
utan hullingar, märkligt nog hittad så nordligt som
i Dalby socken i Älvdalen. I övrigt utgöras fynden av
ovala eldstenar, som till ett antal av 34 funnits i
Värmland. Dylika, vilkas utseende torde framgå av
benämningen, ansågos förr vara brynen; nu är man fullt ense
om att de använts till att frambringa eld genom att
slå mot dem med ett stycke stål.’ Vanligen är en
fördjupad ränna knackad runtom stenens kant; i denna
låg ett band, varmed stenen sedan fästes vid bältet. Fig. 42.
Se-Denna fornsakstyp, som dock bibehålles även under folk- Serstads
vandringstid, visar sig genom sina fyndorter varit spridd s”.
så gott som över hela landskapet; endast Karlstads, Nyeds och
Visnums härad sakna den. Märkligast är dess förekomst ända
upp i Norra Finnskoga socken, där vid en harjakt 1870 en dylik
hittades under en större sten å det s. k. Båtstaberget.
Från själva övergången mellan romersk järnålder och
folkvandringstid — omkr. 400 e. Kr. — härrör den smala
bronspincett med ring i ändan, som avbildas i fig. 42. Den hittades i
början av 1860-alet i ett gärde väster om gården Segerstaby i
Segerstads socken; dylika anträffas ofta från denna tid tillsammans
med öronslevar och vittna i sin mån om den förfinade kultur, som
1 Se härom N. Keyland, Primitiva eldgörningsmetoder i Sverige (Fataburen 1916,
s. 202 ff.), där även i fig. 8a en eldsten från Värmland avbildas.
Värmtland. I. 17151 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0153.html