VÄRMLANDS FORNMINNEN 145 kantkedja och en stor, rest mittsten vid Kummelholmen i Visnum, vilken Djurklou kallar Värmlands märkligaste fornlämning av detta slag, synes påminna om liknande gravanläggningar i Norge och i Östergötland, vilka visat sig tillhöra denna ttid. Annars förefinnas de trekantiga högarna eller stensättningarna ända in i yngsta järnåldern. Jämsides med likbränningen uppträder nu ånyo jordandet i vårt land, ovisst av vilken anledning; dessa båda gravskick bibehålla sig sedan vid sidan av varandra till järnålderns slut, ehuru det förra synes vara det övervägande. Av hithörande lösa fynd märkas en holkyxa av järn (säkert från Värmland, men tyvärr utan närmare angiven fyndort), vilken härrör från 200—300-talen (e. Kr.), samt en ungefär samtidig, långsträckt, smal spjutspets utan hullingar, märkligt nog hittad så nordligt som i Dalby socken i Älvdalen. I övrigt utgöras fynden av ovala eldstenar, som till ett antal av 34 funnits i Värmland. Dylika, vilkas utseende torde framgå av benämningen, ansågos förr vara brynen; nu är man fullt ense om att de använts till att frambringa eld genom att slå mot dem med ett stycke stål.’ Vanligen är en fördjupad ränna knackad runtom stenens kant; i denna låg ett band, varmed stenen sedan fästes vid bältet. Fig. 42. Se-Denna fornsakstyp, som dock bibehålles även under folk- Serstads vandringstid, visar sig genom sina fyndorter varit spridd s”. så gott som över hela landskapet; endast Karlstads, Nyeds och Visnums härad sakna den. Märkligast är dess förekomst ända upp i Norra Finnskoga socken, där vid en harjakt 1870 en dylik hittades under en större sten å det s. k. Båtstaberget. Från själva övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid — omkr. 400 e. Kr. — härrör den smala bronspincett med ring i ändan, som avbildas i fig. 42. Den hittades i början av 1860-alet i ett gärde väster om gården Segerstaby i Segerstads socken; dylika anträffas ofta från denna tid tillsammans med öronslevar och vittna i sin mån om den förfinade kultur, som 1 Se härom N. Keyland, Primitiva eldgörningsmetoder i Sverige (Fataburen 1916, s. 202 ff.), där även i fig. 8a en eldsten från Värmland avbildas. Värmtland. I. 17151 10