150 ERNST NYGREN foten smyckad med djurhalsar och djurhuvuden. Det anträffades hösten 1858 vid Järnskogsboda i Järnskogs socken omkring 2 alnar ner i jorden »bland flera större stenar, lagda, som det tycktes, i bestämd ordning på lergrunden». De uppges varit svärtade, vilket tyder på att här förelegat en grav, som troligen varit upplagd över själva bålplatsen, en sed, som nu uppträder i vårt land. Alldeles i närheten hittades sedermera 1860 och 1864 tvenne s. k. guldbrakteater, präglade med samma stamp (en av dem avb. i fig. 48). Dylika hängprydnader eller snarare amuletter, ty de hava troligen haft religiös-symbolisk innebörd, äro ur- _ ; . . - . Fig. 48. Järnsprungligen nordbornas efterbildningar av dåtida öst- 3kogs sih. romerska guldmynt. Att våra förfäder nämligen icke varit alldeles isolerade och avstängda från förbindelser med fränderna i söder, visar den ström av myntat och omyntat guld, som nu vällde in över Norden; det är de tributer, de byzantinska kejsarna tvungits att giva sina germanska »bundsförvanter», som nu återverka även på vårt land. Granska vi närmare det här återgivna hängsmycket, skola vi finna, att det framställer ett människohuvud över ett fyrfota djur samt framför huvudet en fågel. Denna bild, där skandinaverna ersatt det å originalet befintliga kejsarporträttet med ett alldeles nytt motiv ur sin egen föreställningsvärld, är ganska vanlig å brakteater både i Sverige och Norge och bör sannolikt tolkas som Oden med hans båda attribut, hästen och korparna. Ännu en brakteat (ursprungligen två) är känd från Värmland; troligen är den från Ed i Svanskogs socken. Även här är djurornamentiken företrädd, ty av detta sammelsurium av linjer, som ses i fig. 49, har samme skarpsynte forskare (Salin) kunnat rekonstruera ett framåtseende, starkt upplöst fyrfotadjur, vars bakben lagts över ryggen. Utom detta fynd känner man denna brakteattyp endast från Bohuslän och sydöstra Norge, alltså från ett ganska begränsat men sammanhängande område. Den tidigare folkvandringstiden i Sverige, 400—500-talen, Fig. 49. Sv og s:n.