Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands fornminnen av Ernst Nygren
- Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 ERNST NYGREN
sterlund i Kristinehamn.2* Dessa fyndomständigheter likna på
visst sätt dem, som äro konstaterade för Norges äldre runstenar,
vilka stundom funnits resta på krönet av en gravhög eller ock
liggande inne i själva graven. Intetdera av dessa alternativ
synes dock föreligga här. Stenen torde visserligen varit rest, men
ej i högens mitt, utan i dess sydöstra kant tillsammans med en
annan dylik av ungefär lika dimensioner, vilken senare redan då
tyvärr var förstörd, liksom de stora rullstensblock, som förut i en
krets omslutit kullen. Några stenkast längre i norr hade en
liknande stensättning stått, men även den hade raserats för
byggnadsarbete. Utan tvivel äro dessa stensättningar identiska med de
domaresäten eller »upreste Stenar i rundel, 8 i norr och 9 i söder på
Gärdet», vilka Fernow omtalar sid. 50 (33) och 145 (86), och man
måste instämma med Alsterlund, att här tvivelsutan förelegat »en
ganska storartad minnesvård», som haft »en, med hänseende till
de omgifvande vidsträckta åkerfälten, behärskande och skön
belägenhet». Att fastställa fornlämningens arkeologiska karaktär,
huruvida den varit en gravhög eller tingsplats eller möjligen
bådadera, låter sig nu tyvärr ej göra. Man kan endast beklaga, att
en vetenskaplig utgrävning icke vidtogs genast vid runstenens
upptäckt, såsom då från flera håll påyrkades. Viktiga bidrag
hade därvid kanske vunnits till lösningen av den ännu i mycket
outredda frågan om de äldre runristningarnas förhållande till de
förut gängse bautastenarna, måhända också till de s. k.
domarringarna. Genom odling är numera den forna kullen alldeles
utjämnad, men stenen kvarstår ännu på sin gamla plats på
gärdet, omgiven av ett i senare tid hopkastat röse, som fig. 50
utvisar.
En bautasten har tydligen den närstående, förstörda stenhal-.
len varit, och man uppgiver, att den ej varit försedd med runor.
Järsbergsstenens utseende liknar också mycket en bautastens, från
vilken den egentligen endast skiljes genom den därå anbragta
1 Härom kan läsas i H. Lagergren, Kristinehamn fordomtima, sid. 14 f. (Krhmn
1907). Om fyndet meddelas f. ö. de bästa upplysningarna i ovannämnde Alsterlunds brev
till B. E. Hildebrand (i Vitterh. Akad:ns arkiv), vilka också åtföljts av teckningar över
platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0160.html