VÄRMLANDS HISTORIA 185 nealogiskt kväde, författat i slutet av 800-talet av Tjodolv från Hvin, vilken sedermera blev hovskald hos Harald Hårfager, till ära för en frände till Harald, Vestfoldskonungen Ragnvald, i vars tjänst Tjodolv då var. I denna dikt låter skalden den norske fursten härstamma från Olov av den frejdade Ynglingaätten i Uppsala och leder på detta sätt hans anor till denna Nordens mest ansecdda konungaätt och härigenom också till gudarna. Av de strofer, som handlat om Olov, finnes dock endast en bevarad, vilken blivit föremål för skiftande tolkningar redan av det skäl, att den enligt flera forskares mening blivit fördärvad genom felaktig avskrivning. Emellertia hava de nu förlorade stroferna ur Ynglingatal använts som källa för senare historiska arbeten, dels ett förkommet sådant, som dock av en norsk munk omarbetats till en bevarad latinsk krönika, »Historia Norvegiæ», från omkring 1180, dels den isländske historieskrivaren Snorre Sturlasons berömda arbete om de norska konungarna. Den förra är mycket kortfattad, men dess uppgifter hava stort intresse, såsom längre fram skall påpekas. Den berättar, att »Olov, med tillnamnet trätälja,’ vid hög ålder avled i Sverige (’in Swethia’) efter att hava regerat länge och fredligt. Hans son Halvdan, med tillnamnet Vitben, vilken kom från Sverige, valde norrmännen i Oplandene (’in Montanis’) till konung». Snorre är mycket vidlyftigare. Från hans framställning härrör våra dagars folkliga uppfattning om Olov Trätälja som Värmlands förste odlare, och redan av detta skäl samt för att göra diskussionen om problemet tydligare anföres hans berättelse i obetydligt sammandragen översättning. »När Olov, som blivit uppfostrad i Västergötland, sporde sin faders, Ingjald Illrådas död, bröt han upp med dem, som ville följa honom, ty Sveaallmogen samlades enhälligt för att vräka Ingjalds ätt och alla hans vänner. Olov for först upp i Närke, men då svearna sporde härom, kunde han icke vara där längre, 1 Handskriften har formen »tetelgia». Trätälja betyder »trävxa», men om detta skall fattas bokstavligt eller som ett okvädinsord eller som namn på en »trädfällare», är ovisst (Noreen).