186 SIXTEN SAMUELSSON utan for västerut på skogsvägar till ån, som nordan faller i Vänern och kallas Älven. Där stannade de, röjde och brände skogen och odlade sedan. Där uppstodo snart stora härad, som de kallade Vermaland, och där voro goda tillgångar (’landskoster’)Ħ’. Då man i Svitiod hörde, att Olov röjde skogar, kallade de honom trätälja och tyckte hans förehavande vara föraktligt. Olov fick till hustru Solveg eller Salva, en dotter till konung Halvdan Guldtand i Solöarna västerut. Olov och Solveg hade två söner, Ingjald och Halvdan. Den senare uppföddes hos morbrodern Salve och kallades Halvdan Vitben. Mäånga foro biltoga ur Svitiod och begåvo sig till Vermaland, där det blev oår och svält, vilket de tillräknade sin konung, såsom svearna äro vana. Konung Olov var icke heller ivrig blotman; detta tyckte svearna illa om och trodde, att missväxten berodde på konungen. De samlade en här, anföllo och överraskade Olov och innebrände honom. De gåvo honom sålunda åt Oden och blotade med honom för att få god årsväxt. Det var vid Vänern. Tjodolv säger: ’Och vid den våg, som plöjer vidden, slukade tempellundstjutaren* Olovs lik. Och Fornjots glödhete son* löste dräkten av svearnas jovur.2 Denne ättling av berömda mäns släkt gick bort från Uppsala för länge sedan.’? De klokare av svearna funno sedan, att oåret vållades därav, att mer folk var i landet, än detta förmådde föda, men att konungen var utan skuld. De togo nu det rådet att fara med hela hären västerut över Edaskog och kommo helt oförmodat fram i Solöarna, där de dråpo konung Salve och togo till fånga Halvdan Vitben. Honom togo de till hövding över sig och gåvo honom konunganamn. Han lade då under sig Solöarna och intog sedan flera norska länder. Ingjald var konung i Vermaland. Efter hans död lade Halvdan även detta land under sig, tog skatter därav och satte jarlar däröver, så länge han levde.» 1Elden. 3 Egentl. vildgalt, jämför tyska Eber; här lika med en högättad man, som bar den sådana personer förbehållna hjälm, vilken var försedd med en vildsvinsliknande prydnad. Jämför Sveriges historia, utg. av E. Hildebrand, del I, s. 192, bild 210. 3Noreens översättning.