VÄRMLANDS HISTORIA 191 begav sig islänningen Egil Skallagrimsson frivilligt åstad som skattekrävare till Värmland. Efter åtskilliga äventyr, som dramatiskt och ingalunda anspråkslöst skildras i Egils saga, och under vilka den lika djärve som storordige islänningen fick visa prov både på mod, förslagenhet och trolsk runokonst, kom han omsider till jarlen. Denne utbetalade skatten, en del i silver och en del i gråvaror, men sände sina båda bröder att med trettio män lägga sig i försåt på Edaskog. Detta skall dock icke hava avlupit bättre, än att Egil fällde de flesta av dem och lyckligt förde skatten hem. För att hämnas på jarlen för hans bakslughet företog konung Håkon följande sommar ett krigståg till Värmland. Arnvid flydde, och Håkon tog böter av värmlandsbönderna samt tillsatte en ny jarl men tog för säkerhetens skull gisslan både av honom och bönderna. Händelserna skildras i den isländska källan i en romantisk form, som icke förefaller mycket vederhäftig. Emellertid finnas i andra källor antydningar, vilka kunna tolkas som en bekräftelse på Håkons värmlandståg. Huru Värmland sedan definitivt kom under sveakonungen igen, därom tiga källorna. Sannolikt har det återgått före 900-talets slut. Det nämnes icke i den del av Norge, som Olov Skötkonung skall hava erhållit efter Olov Tryggvasons död i slaget vid Svolder (1000); i Olov den heliges saga hos Snorre angives Edaskog som en gammal gräns mellan Sverige och Norge (1016), och några mansåldrar senare skall konung Magnus Barfot hava sagt, att gränsen mellan Norge och Sverige av gammalt varit Göta älv och sedan Vänern till Värmland. Förbindelserna västerut voro dock fortfarande livliga, efter tidens förhållanden. Mäången norrman har trampat stigarna »genom Edaskog till Vermaland». Det synes i denna avlägsna tid varit den vanliga vägen från Norge till Sverige. Här färdades möjligen skalden Sigvat,’ när han på Olov den heliges vägnar for till Västergötland (1019), och så gjorde Olov själv, när han ett årtionde senare måste fly från sitt land. Värmland var också en omtyckt vistelseort för norska flyktingar. När ryktet spred 1 Enligt en annan mening skulle Sigvat rest genom Dalsland.