Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmlands historia av Sixten Samuelsson - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara ett minne från och ett bevis för den norska tiden. Möjligen
hava de utgjort underordnade förvaltningsdistrikt med underfogdar,
på samma sätt som Dalarna med egen fogde lydde under
Västerås slott.
Sveriges politiska förhållanden under medeltidens två sista
århundraden karakteriseras av den nordiska storpolitik, vilken
framkallade den s. k. unionstidens långvariga strider, och den har
i större eller mindre grad satt sin prägel även på landskapens
historia. Som en av denna skandinaviska storpolitiks förste
representanter kan man anse Magnus Ladulås’ andre son, hertig
Erik, en begåvad och vinnande ung man, tillika djärv, hänsynslös och
förslagen. Med norsk hjälp gjorde han och brodern Valdemar
1304 ett infall i Dalsland, där de anlade fästet Dalaborg, sålunda
begynnande kriget mot konungabrodern Birger. Från Dalaborg
företogos flera strövtåg, och den seger, som hertigarnas folk
vunno över konungens vid »Agnabro» och som i Erikskrönikan
skildras i riddardiktens stil, kan mycket väl tänkas hava
utkämpats vid Gullspångsälven, där Agnaholm sedan anlades. Vid
underrättelsen om de sinas motgång skyndade Birger dit och
tågade med sin här genom Värmland till Dalaborg, som måste
giva sig, varefter hertigarna för tillfället underkastade sig.
Brödrastridens fortsättning utspelades på annan skådeplats.
När stormännen inkallade Albrekt av Mecklenburg och Magnus
Eriksson till honom måste avstå Sveriges krona, stannade, som
nämnt, en del av västra Sverige, däribland Värmland, under Magnus
och styrdes av marsken Erik Kettilsson. Han residerade på
Dalaborg och var en mäktig man med en nästan självständig ställning.
När det sedermera efter Bo Jonssons död kom till en brytning
mellan Albrekt och de svenska stormännen, var det Erik
Kettilsson, som förmedlade deras förbindelser med Margareta och
anförde de förenade svenskarna, danskarna och norrmännen i deras
seger över den tyska riddarhären vid Falköping 1389. Sannolikt
kan man i dessa händelser se ett slags nationell rörelse, som
utgått från det västliga hörn av Sverige, till vilket Värmland hörde,
men vars detaljer man icke närmare känner.
En mansålder senare stodo värmlänningarna åter under vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
