Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 SIXTEN SAMUELSSON
Värmland men blevo snart fördrivna. Värmland var ett av de
sista landskap, som underkastade sig Kristiern IIl, och ett av de
första, som anslöto sig till den resning mot honom, som började
i Dalarna under ledning av den unge frälsemannen Gustav
Eriksson Vasa.
Man har antydningar om att Gustav redan på hösten 1520
med andra av Sturarnas forna vänner avtalat en resning i västra
Sverige (förmodligen bl. a. Värmland), som skulle bryta lös
samtidigt med den av honom själv tilltänkta i Dalarna, och om man
får tro en ett par mansåldrar yngre tradition, är det icke
omöjligt, att Gustav på sin flykt från Mora ämnade sig, icke till Norge,
utan till Värmland.
När Gustav återkallats till Mora och resningen tagit sin början,
dröjde det icke heller länge, innan även värmlänningarna stodo
under vapen. I början av mars anslöt sig Dalarnas bergslag till
Gustav Eriksson, och redan under månadens lopp följde
järnbergsmännen i Värmland exemplet, slogo ihjäl den danske fogden
Asmus och hans svenner, togo konungens uppbörd samt gjorde ett
infall på Dal, där fogden och hans svenner likaledes dräptes.
Tack vare åtskilliga brev från västgötalagmannen Ture Jönsson
(Tre rosor), Sveriges rikaste och mäktigaste frälseman och högt
betrodd av konung Kristiern, kan man följa förloppet av den från
Värmland utgående rörelsen. Herr Ture gjorde sitt bästa att
stävja upproret; han skickade förmaningsbrev till värmlänningarna
och deras lagman Nils Olovsson (Vinge), som de korat till sin
hövitsman, han sände till Dal en skara svenner, som emellertid
funno »skalkehopen avdragen», han skrev om hjälp till konungens
hövitsmän på Bohus och Varberg, men allt förgäves. I slutet
av maj drog »en mäktig hop allmoge och bergsmän» från
Värmland över Tiveden in i Vadsbo, och en annan skara tyckes hava
kommit sjöledes. Överallt avföllo frälsemän och bönder från
konung Kristiern, och även Herr Ture måste snart giva hans sak
förlorad. I juni hölls ett möte i Skara med allmogen från
Västergötland, Dal och Värmland. »Alla svuro med uppräckta händer,
att de aldrig ville vara konung Kristiern hulda och trogna efter
den dagen i någon måtto», och de sände 24 män till Ture Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0206.html