198 SIXTEN SAMUELSSON Värmland men blevo snart fördrivna. Värmland var ett av de sista landskap, som underkastade sig Kristiern IIl, och ett av de första, som anslöto sig till den resning mot honom, som började i Dalarna under ledning av den unge frälsemannen Gustav Eriksson Vasa. Man har antydningar om att Gustav redan på hösten 1520 med andra av Sturarnas forna vänner avtalat en resning i västra Sverige (förmodligen bl. a. Värmland), som skulle bryta lös samtidigt med den av honom själv tilltänkta i Dalarna, och om man får tro en ett par mansåldrar yngre tradition, är det icke omöjligt, att Gustav på sin flykt från Mora ämnade sig, icke till Norge, utan till Värmland. När Gustav återkallats till Mora och resningen tagit sin början, dröjde det icke heller länge, innan även värmlänningarna stodo under vapen. I början av mars anslöt sig Dalarnas bergslag till Gustav Eriksson, och redan under månadens lopp följde järnbergsmännen i Värmland exemplet, slogo ihjäl den danske fogden Asmus och hans svenner, togo konungens uppbörd samt gjorde ett infall på Dal, där fogden och hans svenner likaledes dräptes. Tack vare åtskilliga brev från västgötalagmannen Ture Jönsson (Tre rosor), Sveriges rikaste och mäktigaste frälseman och högt betrodd av konung Kristiern, kan man följa förloppet av den från Värmland utgående rörelsen. Herr Ture gjorde sitt bästa att stävja upproret; han skickade förmaningsbrev till värmlänningarna och deras lagman Nils Olovsson (Vinge), som de korat till sin hövitsman, han sände till Dal en skara svenner, som emellertid funno »skalkehopen avdragen», han skrev om hjälp till konungens hövitsmän på Bohus och Varberg, men allt förgäves. I slutet av maj drog »en mäktig hop allmoge och bergsmän» från Värmland över Tiveden in i Vadsbo, och en annan skara tyckes hava kommit sjöledes. Överallt avföllo frälsemän och bönder från konung Kristiern, och även Herr Ture måste snart giva hans sak förlorad. I juni hölls ett möte i Skara med allmogen från Västergötland, Dal och Värmland. »Alla svuro med uppräckta händer, att de aldrig ville vara konung Kristiern hulda och trogna efter den dagen i någon måtto», och de sände 24 män till Ture Jönsson