202 SIXTEN SAamUELSSON Östersysslet, som 1557 fått förebråelser för att han skulle tagit en oxe i mutor, fick nästa år ett bannebrev av kraftig art: »Vi kunne icke vete, Olov Stake, vad du beställer, efter du icke länge sedan haver givit dig hit till vår räkningekammer med din räkenskap och med den del dig borde levrere för det framlidne år 57, efter både vi, så ock vår käre son Erik, dig nogsamt där om tillförende haver latit tillskrive. Varföre vele vi dig ännu allvarligen have förmanet, att du samt med din skrivere med det förste förfoger dig till förenämnde vår kammer, så framt vi till det du beställer någet behag have skole. Och var du denne vår skriftelige förmaning icke efterföljer, då må du vete, att vi därigenom blive förorsakede att late hämte dig hit väl förvared. Där du vest dig fullkomligen efter rätte.» Gustav krävde också av sina fogdar en viss förmåga av självständigt initiativ,; de voro ju på platsen och kunde bättre än konungen bedöma många detaljer. Dock skulle de alltid »rama hans bästa» och se till, att han fick sitt. Så skrev han 1552 till Harald Lake i Östersysslet: »Vi have förstått utåv din skrivelse, att bergsmännene opå Värmelands berg vele heller give oss uti skatt osmundsjärn än tackejärn, och later du uti samme skrivelse förstå, att de för någon tid sedan gåve oss tie fat och ett halvthundrad osmundsjärn, och uti den stad give de oss nu tjugo skeppund och fyre lispund tackejärn. Så efter du icke haver uti din skrivelse latit oss förstå, huru mycket osmundsjärn de vele give oss igän för de tjugo skeppund tackejärn, därföre kunne vi icke heller dig uppå denne tid där om annen svar give, utan vele och bjude dig, att du ramer vårt bäste med samme järnskatt, och må du vete, att denne brevvisare haver sagt, att menige bergslaget bjude dig opå våre vegne femton fat osmundsjärn för de tjugo skeppund tackejärn de utgöre pläge, och efter vi icke fulleligen vete, vilket villkoret profitligere är, anten att man anammer tackejärnet eller osmundsjärnet, därföre vi intet beslut med denne bergsman gjort have, utan ställe saken dig till och förmode, att du härutinnan vårt bäste vetandes varder.» När vid ett tillfälle smidesmästaren vid konungens hammare i Värmlandsberg, Markus Klingensten, begärde mjöl och malt, skrev konungen, att fogden