VÄrMLanNDSs HISTORIA 211 665 hemman och torp eller omkring en fjärdedel av hela hemmantalet i landskapet brändes i 29 socknar av Nordmarks, Jösse, Gillbergs, Älvdals och Fryksdals härad. Enligt gammal tradition erhöll Värmland under Erik XIV sitt nuvarande vapen, örnen. Detta bekräftas av en i Palmskiöldska samlingen citerad anteckning av Rasmus Ludvigsson:* »Värmland har av K. Erik XIV, som år 1567 förändrade och förbättrade uppå Stockholms slott vapnener för några svenske provinser, bekommit en blå örn i vitt fält». Värmland har emellertid haft ett äldre vapen, varom stridiga meddelanden föreligga. Dessa återgivas av Fredrik Fryxell,? som meddelar, att offentliga handlingar om Värmland i kammararkivet intill 1630 hava ett signet med »en uppspänd båge mecal Värmlands äldsta vapen:® Värmlands vapen 1567.3 o . : o ” Fig. 65—66. pålagd pil uti blått fält, med : omskrift: Wermelands Incigle» men att Rasmus Ludvigsson uppgiver som landskapets vapen en svart bäver och en handskriven krönika från 1523, att Värmland fört en svart järv på en vit fjäll eller svart uv. I ett av Johannes Messenius’ arbeten, »Specula», tryckt 1612, heter det: »Värmeland förer icke någon örn, såsom en part mene, utan en järv uti vitt fjäll», medan Hans Hildebrands utredning om landskapsvapnen? ger vid handen, att Värmland före 1567 fört »en svart bäver uti försilvrat fjäll». Fryxells uppgift om pilvapnet vågar jag icke yttra mig om; dock förefaller det mig icke troligt, att det är ett officiellt landskapsvapen. Däremot är det uppenbart, att de båda andra, järven och bävern, äro olika tolkningar av samma sak. Att med ledning av den heraldiska figuren ovan avgöra saken lär väl icke gå, men då Hildebrand som källor för sin framställning använt 1 Tjänsteman hos Gustav Vasa och hans söner, även känd som genealog och historieskrivare, död 1594. 2 Svenskt Magazin 1766, s. 156 ff. 3 Antiqvarisk tidskrift, del IX, 1905.