VÄRMLANDS HISTORIA to to = tåg, och de norska skansarna närmast gränsen utrymdes och antändes av fienden själv vid anryckandet av våra trupper, som nu hade »fri spasseregång uti Noriget allt intill älven Glomma». Förföljandet upphörde dock snart; syftet att befria eget land var vunnet, och icke långt därefter kunde man hålla »den store och allmänne tacksägelsedagen för freden». På grund av under kriget vunna erfarenheter uppfördes 1656—57 strax söder om Eda kyrka, i passet mellan Bysjön och sjön Hugn, den efter socknen uppkallade Eda skans. Enligt uppgift hos Fernow skall den år 1657 hava intagits genom överrumpling av en norsk styrka, som dock snart fördrivits. Möjligen är detta ett misstag, ty de officiella rapporterna nämna intet härom. Däremot gjorde fienden den 11 februari 1658 ett anfall, som först efter en häftig strid blev tillbakaslaget.’ För övrigt fick Värmland under denna ofred (till 1660) vara tämligen i ro; dock blevo åtskilliga hemman i Nordmarks härad »ruinerade» av fienden. Kännbarare blev Gyldenlövefejden, mindre dock genom krigsrörelserna, som i Värmland voro obetydliga, än genom truppernas underhåll. Betydande truppkontingenter förlades till Eda skans eller inkvarterades. Strax efter krigsutbrottet fanns vid skansen 173 man med befäl av Livregementets dragoner och 849 man infanteri, vilken styrka landshövdingen, Abraham Leijonhuvud, lätt trodde sig kunna genom förstärkning av allmoge bringa upp till 2,000, och han avböjde därför ett erbjudande från landshövding Duvall om hjälp av 1,000 dalkarlar. År 1677 räknade trupperna i Värmland 3,000 man. Strövtåg och småstrider förekommo esomoftast. Så t. ex. företog ryttmästare Lode i dec. 1675 en spaningstur mot Norge, som är betecknande för tidens krigföring. Han plundrade några gårdar, tog 14 hästar, 70 st. boskap utom småkreatur samt två fångar, en knekt och en bonde, vilka berättade, att i Vinger skans lågo 150 ryttare och något fotfolk, men eljes voro alla trupper bakom Glommen. Vid svenskarnas anryckande skall fienden hava tänt vårdkasar ända till Kristiania och på var skans skjutit 9 skott. Fienden försökte i sin tur, ehuru förgäves, in- 1 Nordensvan, Värmlands regementes historia I, s. 36.