Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Stormaktstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 SIXTEN SAMUELSSON
pockande. »Vi vilje intet mista dem, ty de hava eggat fienden
hit till gränsen, vilken ligger häremot mäkta stark, till 8000
man, både finnar, bönder och soldater.» Sådana löjligt överdrivna
nyheter voro vanliga och troddes. Vid gränsen gick man i en
ständig oro. »Vete vi ingen stund eller timme fri; de näst vid
gränsen äre av allmogen töra aldrig taga av sin kläder engång,
utan där han lägger sig ikull, haver han bössan ijämte sig spänt,
så snart det hörs knäppa aldrig så litet, stånder han redo vid
dörren med bössan», heter det i en rapport 1677.
Det egna krigsfolket var för övrigt besvärliga gäster.
Officerarna voro stundom övermodiga; så klagade Ulleruds- och
Nyedsborna 1676 över en ryttmästare, som vid genomtåget behandlat
dem illa och oskäligen trakterat många med hugg och slag.
Saken undersöktes i Karlstad inför överste Gyllenspetz och fogden,
och slutet blev, att ryttmästaren »förmantes ej så illa hantera
allmogen»! Bland soldaterna funnos dåliga element, som även
innanför gränsen foro fram som i fiendeland och visade måttligt
mod. År 1677 klagade nordmarkingarna, att soldaterna gjorde
föga hjälp, utan drogo sig undan till Eda skans, när fienden
visade sig. »Hade vi icke själva fienden emotstått, krigsfolket hade
alls intet därtill gjort». Härtill kom framför allt de stora
naturaprestationerna till krigsfolkets underhåll. Allt vad som kunde
anskaffas av allmogen, torrt bröd, kött, fläsk, gryn, malt, ärter,
mjöl, spannmål, havre, kläder, skodon och en mängd smärre
»artiklar», t. ex. sängkläder till officerarna på Eda skans,
rekvirerades, delvis i form av gärder, från allmogen. Så upptages t. ex.
i proviantmästaren Erik Lindqvists förslag till uppbörd och utgift
vid Karlstads magasin bl. a. av 1677 års värmlandsgärd 132
tunnor bröd, 63 tunnor kött, 4 par skor, 474 par strumpor, 2
skinnpälsar, 4 skjortor, 4 par vantar, hö och havre. Gärderna
voro dock genom landets fattigdom otillräckliga, föga fanns att
köpa, och svårt var att få från annat håll. Trupperna ledo
därför brist, och sjukdomar grasserade, som gjorde stora luckor i
manskapets led.
Ämbetsmännens rapporter äro naturligtvis färglagda och i viss
mån att betrakta som ursäkter inför överheten för att icke allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0232.html