VÄrmLAanNds HIisSTORIA 227 med god årsväxt i framledne år välsignat haver» (1635). Ovanstående sammanhänger med bruket att utarrendera skatterna; Louis de Geer har t. ex. haft sådant arrende i Värmland. »Arrendatorn» ville då naturligtvis skaffa sig inkomst genom avsättning av i skatt levererade varor, och i insikt härom strävade bönderna att få lösa sig med kontanter eller att själva få arrendera spannmålsskatten (Dalby och Ny 1639); härtill bidrog också, att många produkter skulle fraktas lång väg och att regeringen kom med nya påfund. När änkedrottning Kristina påbjöd älvdalingarna att betala tionde i tjära, förklarade de, att de »sådant arbete aldrig övat och voro däri alldeles oförfarne». Därtill kunde de icke frakta tjäran varken på båt eller kärror, utan måste klövja den på hästar (1621). Ett annat och ofta förekommande klagomål var skyldigheten att hålla »skallnät av hampegarn» för att fånga vargar, varifrån t. ex. Nyed begärde befrielse 1680. Den impopuläraste åtgärden av regeringens påfund var dock anläggningen av städer. Denna »utveckling av näringslivet» hade en dubbel sida. För tidens merkantila uppfattning gällde befordrandet av industri och handel som den säkraste grunden för ett lands ekonomiska resurser, och förekomsten av städer, jämnt fördelade över landet, utgjorde en dubbel borgen för ökningen av de indirekta skatterna, något som konsekvent och medvetet eftersträvades av sådana män som t. ex. Axel Oxenstjerna. Sedan staten avhänt sig en god del av sina fasta inkomster genom förläningar och frälseköp, d. v. s. sedan den genom gåvor och försäljning i stor utsträckning överlåtit åt enskilda att uppbära räntorna (grundskatten av jorden), måste man nämligen söka en ny skatteform i tullar och acciser. Ju högre uppdrivet näringslivet blev i städerna, desto större möjlighet till indirekt beskattning, och ju mera böndernas handel drogs till städerna, desto lättare att beskatta även den. Saken var icke ny, utan känd redan från Gustav Vasa, men åtminstone för Värmlands vidkommande sattes den i system först på 1600-talet genom en mängd föreskrifter och förbud, som i hög grad inskränkte allmogens frihet på ett mången gång onaturligt sätt. Resultatet kan sammanfattas så, att bönderna fingo för litet betalt för sina produkter och måste