VÄRMLANDS HisTORIA 229 lagen mot oxar och sedan sålde på annat håll. — Vid stadsporten hade bonden också att erlägga »lilla tullen», en avgift, som han väl så småningom fann sig uti, men som var förknippad med trakasserier och, enligt hans mening åtminstone, orättvisor. Vid stadsporten fick man giva dubbel tull eller sätta pant och måste sedan hava köparen med sig, innan man återfick panten — förmodligen för att förebygga något knep. (Ölme 1644.) En stut räknades som en gödd oxe, klagade nordmarkingarna, fastän han på vägen till bergslagen, där de skulle byta sig till oxjärn, blev så mager, att man icke fick mera än ett skeppund. Detta var år 1639. Måhända gällde besvärsskriften ett strängare förfaringssätt, som tillämpades, sedan tullen utarrenderats till köpmannen Peter Flygge, som enligt sonen Crispins försäkran »med stor flit och åhåga sökt att excolera våre och Kronenes små tullar i Västergötland, Värmeland, Närke och Dal, att där de i förstone allenast have dragit en ringe summa årligen, så äre de nu till en ansenlig post vuxne och förbättrade vordne», detta dock »icke utan stort besvär och lifsfara». Crispin, som 1649 övertog arrendet efter faderns död och sedan blev tullinspektor, meddelar ock, att »tullen och accisen» från 1622, då den beviljades, till 1639, givit högst 3,813 daler silvermynt, men 1639 9,793 daler, 1640 14,014 daler och 1649 18,870 daler. Talet om livsfara torde väl närmast syfta på ett upplopp, som allmogen ställde till, då den fann tullbommar upprättade vid Bro (Kristinehamn) 1638. Marknadsfolket, med bruksdrängarna från Kroppa i spetsen, vägrade att betala några avgifter, »påckade sig genom porten och bådo fanen giva tull», samt nedrev skranket och hotade Flygge till livet. Liknande oro förekom även på andra håll, och regeringen fann nödigt att sända riksdrotsen Gabriel Gustavsson Oxenstjerna jämte två riksråd till Värmland och Västergötland. Medan dessa herrar voro i samtal med allmogen i Bro, »så haver uti bergslagen varit en fördärvlig människa, som haver sänt ut budkavlar, icke en, utan någre stycken, den ena efter den andra, att bergslagen skulle resa sig och komma tilll Bro». En hel del folk samlades också vid Asphyttan och en annan mötesplats. »Där