VÄRMLANDS HISTORIA 231 penningarna, som blevo en avlösen för de dagsverken, vilken allmogen ålagts eller förbundit sig att utgöra till kungsgårdarnas brukning, gruvkörslor eller fästningars byggande och underhåll. Härtill kommo mantalspenningarna, vilka utgingo som personliga skatter 1606 och 1610, vid det förra tillfället för alla mellan 16 —60 år, i det senare 12—60 år. Vår tids mantalspenningar hava uppkommit ur kvarntullen, en avgift till kronan för all förmald spannmål, som 1625 års riksdag åtog sig. Till följd av svårigheten att kontrollera denna tull utbyttes den på 1630-talet efter åtskilliga experiment av olika slag mot en personlig avgift.* Den extra ordinarie räntan uppgick år 1644 för hela riket till 700,000 daler silvermynt eller närmare 1,900,000 kronor, vilket var 1/s av hela statsinkomsten och 1/s av den ordinarie räntan. Om man räknar med en folkmängdssiffra av 11/2 miljon människor i Sverige, skulle skattebördan pr individ blivit ungefär 7 kronor av både direkta och indirekta pålagor, vilket blir en ganska måttlig summa i jämförelse med vår tid, även om man tager i betraktande penningvärdets oerhört försvagade köpkraft. Uppbördsväsendet antog så småningom under 1600-talet nya former, vilket var en naturlig följd av att konungens personliga affärsverksamhet nedlagts. Under 1620- och 1630-talet utarrenderade man t. o. m. en del av skatterna för att ytterligare minska statens arbete inom lokalförvaltningen, men med 1640-talet övergavs detta system, och man återgick till uppbörd av statstjänstemän. Här- 1 Fogdarna och prästerna hade att upprätta längder över mantalet, vilka insändes till kammaren (kammarkollegiet). Avgiften utgick i början för alla mellan 12—60 år; år 1652 ändrades de betalandes ålder till 15—63 år. På grundval av dessa mantalsförteckningar hava beräkningar över folkmängden gjorts. Så har Lignell med stor flit summerat längderna från Värmland och Dal och funnit dem för det förra t. ex. 1610 upptaga 6,716 personer, 1640 15,076, 1660 17,773, 1670 17,560, 1690 21,268, 1700 23,886. Med antagande att hela folkmängden förhåller sig till de skattskyldiga åldrarna som 5 till 3 får han fram en kalkyl över folkmängden, som alltså 1640 skulle varit omkring 23,000, 1660 30,000, 1700 40,000 o. s. v. Det är emellertid av flera skäl uppenbart, att siffrorna äro mycket för låga. Så skulle enligt angiven beräkning Värmlands folkmängd år 1750 efter mantalslängderna, som detta år upptaga 45,998 personer, varit omkring 75,000, medan det samtida tabellverket (befolkningsstatistiken), som då börjat sin verksamhet, på relativt tillförlitliga källor kommer till 102,791. Det har tydligen bedrivits stort underslev med mantalslängderna, och deras värde för folkmängdsberäkningar torde vara mycket litet. I varje fall måste man räkna med avsevärt högre siffror än Lignell och åtskilligt mer än dubbelt av mantalsförteckningarnas.