- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del I /
232

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmlands historia av Sixten Samuelsson - Stormaktstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Härvid infördes så småningom skattebetalning i reda penningar i
st. f. naturaprodukter, efter taxor, vilka efter flera jämkningar
fastställdes under namn av »orternas undervisningar» i slutet av
1600-talet.[1] Dessa förhållanden förblevo gällande långt in på
1800-talet. Karl XII började visserligen genomförandet av en
skatteförenkling, enligt vilken räntorna skulle sättas till en viss
summa penningar efter medeltalet av 10 års markegång. Liksom
så många andra av Karl XII:s förordningar upphävdes även denna
av frihetstiden; först 1855 kom den då länge och livligt önskade
skatteförenklingen av räntorna till stånd, och genom
»grundskatteavskrivningarna» i slutet av förra århundradet försvann omsider
denna uråldriga skatteform.

Under 1600-talet hade emellertid kronan i stor utsträckning,
såsom redan antytts, avhänt sig räntorna genom förläningar, köp
eller förpantning. Det förra var en form för belöning, pension
och mycket annat. Ränteförsäljning eller förpantande var en sorts
form av statslån, som måste tillgripas under trettioåriga kriget,
och det hela innebar, att kronan överlåtit åt den enskilde att
uppbära räntorna, d. v. s. de stående skatterna, av jordägarna och
kronoarrendatorerna.[2] Så uppstod 1600-talets stora sociala fråga,


[1] För Värmland funnos särskilda undervisningar för Öster- och Västersysslet samt
för Bergslagen. Enligt dessa gällde t. ex.
1 öre oseskatt 16 öre
1 lisp. osmundsjärn 8 »
1 skeppund stångjärn 9 daler
1 tunna tullmjöl i Ö. S. 2 » 8 »
1 » » i V. S. 1 » 16 »
1 lisp. smör 1 » 20 »
1 kärve lax 2 »
1 » laxrygg 8 »
1 tunna stintor (siklöjor) 4 »
1 oxe 10 »
1 ko 5 »
1 får 24 »
1 mårdskinn 1 » 16 »
1 timmer gråskinn 1 » 16 »
1 lisp. humla 1 » 16 »
1 dagsverke 6 » o. s. v.,

allt i silvermynt, varav 1 daler eller 32 öre på 1800-talet motsvarade 16 skilling banko
eller 50 öre. Falkman, Orternas undervisningar. Sthlm 1860.
[2] En ytterst vanlig, för att icke säga allmän och grundfalsk föreställning bland icke
historiskt fackbildade är, att förläningarna voro gods, som kronan skänkte adeln. De
egentliga adelsgodsen voro de gamla säterierna, som frälsemännen ägde och brukade
med egna arbetare. Under 1600-talet förekommer emellertid en tendens att utvidga dessa
genom införlivande av bondgårdar. Ett annat strävande hos adeln under samma tid var
att beröva de forna självägarna äganderätten och göra dem likställda med de gamla
frälsebönderna, d. v. s. förvandla dem till arrendatorer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free