232 SIKTEN SAMUEISSON vid infördes så småningom skattebetalning i reda penningar i st. f. naturaprodukter, efter taxor, vilka efter flera jämkningar fastställdes under namn av »orternas undervisningar» i slutet av 1600-talet.’ Dessa förhållanden förblevo gällande långt in på 1800-talet. Karl XII började visserligen genomförandet av en skatteförenkling, enligt vilken räntorna skulle sättas till en viss summa penningar efter medeltalet av 10 års markegång. Liksom så många andra av Karl XII:s förordningar upphävdes även denna av frihetstiden; först 1855 kom den då länge och livligt önskade skatteförenklingen av räntorna till stånd, och genom »grundskatteavskrivningarna» i slutet av förra århundradet försvann omsider denna uråldriga skatteform. Under 1600-talet hade emellertid kronan i stor utsträckning, såsom redan antytts, avhänt sig räntorna genom förläningar, köp eller förpantning. Det förra var en form för belöning, pension och mycket annat. Ränteförsäljning eller förpantande var en sorts form av statslån, som måste tillgripas under trettioåriga kriget, och det hela innebar, att kronan överlåtit åt den enskilde att uppbära räntorna, d. v. s. de stående skatterna, av jordägarna och kronoarrendatorerna.2 Så uppstod 1600-talets stora sociala fråga, 1 För Värmland funnos särskilda undervisningar för Öster- och Västersysslet samt för Bergslagen. Enligt dessa gällde t. ex. 1 öre oseskatt .......... 16 öre 1 lisp. osmundsjärn ....... 8 » 1 skeppund stångjärn -...... 9 daler 1 tunna tullmjöl i Ö.85.. ..... 2 » 8 » 1» » iV. 85....... 1 »16 » r lisp. smör . .......... 1 »20 » 1 kärve lag ........... 2» 1 » larrygg -........ 8 » 1 tunna stintor (siklöjor) 4» IE OXE e e t mn e w t oom ert 10 » 1 bko « - o m v ne nna 5» E Få c e a cn 24 » 1 mårdskinh .........-. 1 » 16» 1 timmer gråskinh ........ 1 » 16» 1 lisp. humla .......... 1 » 16» 1 dagsverke ........... 6 » o. s. v., allt i silvermynt, varav 1 daler eller 32 öre på 1800-talet motsvarade 16 skilling banko eller 50 öre. Falkman, Orternas undervisningar. Sthlm 1860. 2 En ytterst vanlig, för att icke säga slhoán och grundfalsk föreställning bland icke historiskt fackbildade är, att förläningarna voro gods, som kronan skänkte adeln. De