VÄRMLANDS HISTORIA z37 »dryckenskap, buller och oljud», narrade bönderna att supa vid kyrkan o. s. v. Huru långt kyrkan sökte sträcka sitt inflytande, framgår av följande anteckning från Köla 1673: »Förmantes gemene man, att de skulle bliva vid sin gamla klädedräkt och besynnerligen Nils i Torgudsrud, att han skulle avlägga sin sida gråa rock och bliva vid sina förfäders sed». Ur förordningar om ordning och tukt må anföras följande. År 1606 beslöts bl. a. i Visnum: 1) att där ingen kommer av gården till bönedagspredikan, skall bötas till kyrkan 1 öre, 2) den som dricker hemma, medan mässan säges, skall böta */a mark eller ämbar tjära, 3) den som gör kyrkobuller, böte ämbar tjära eller */2 mark, 4) den som håller sig från sakramentet år och dag efter flitig förmaning, böte 1 tunna tjära, och 1621: »den som bliver vid sjö i fiskelek eller i skogen vid foglalek om söndags natt, skall böta 3 mark till kyrkan». Intressanta äro också domböckerna, vilka komplettera stämmoprotokollen. En kvantitativt betydande roll spelade vid tingen osedlighetsbrotten, som avdömdes strängt nog efter landslagen samt även med åberopande av Mose lag. Straffen sonades väl oftast med böter, men när sådana saknades, med spö, åtminstone för »horkonan», som ibland därjämte förvisades ur landet. Dråp förekommo och väckte i allmänhet uppseende, ehuru man icke tycks hava ansett det vara alltför graverande att »råka i olycka för en karl». De kunde sonas med böter, men även dödsstraff ådömdes ofta. Med utförandet gick det långsamt, och nåd mellankom oftast. I Bergslagen förekommo 1635—40 fem dråpsaker; 1635 blevo två kvinnor i Karlskoga »justificerade» för mord, 1637 en man och en »kona» för »hor och mord»; de två. andra målen blevo uppskjutna på ett sätt, som visar, huru långsamt rättvisan fungerade och vilka undanflykter man hittade på. Båda dråparna hade frigivits mot borgen av löftesmän »att hålla honom rättvisan till handa». Den enes borgensmän brydde sig icke om att svara på fogdens brev, den andres hittade på en fyndig utväg. Då mördaren skulle avrättas, befanns det, att löftesmännen i stället för att komma till platsen tagit honom med sig till pre-