Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Stormaktstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS HISTORIA z37
»dryckenskap, buller och oljud», narrade bönderna att supa vid
kyrkan o. s. v.
Huru långt kyrkan sökte sträcka sitt inflytande, framgår av
följande anteckning från Köla 1673: »Förmantes gemene man,
att de skulle bliva vid sin gamla klädedräkt och besynnerligen
Nils i Torgudsrud, att han skulle avlägga sin sida gråa rock och
bliva vid sina förfäders sed».
Ur förordningar om ordning och tukt må anföras följande.
År 1606 beslöts bl. a. i Visnum: 1) att där ingen kommer av gården
till bönedagspredikan, skall bötas till kyrkan 1 öre, 2) den som dricker
hemma, medan mässan säges, skall böta */a mark eller ämbar
tjära, 3) den som gör kyrkobuller, böte ämbar tjära eller */2
mark, 4) den som håller sig från sakramentet år och dag efter
flitig förmaning, böte 1 tunna tjära, och 1621: »den som bliver
vid sjö i fiskelek eller i skogen vid foglalek om söndags natt,
skall böta 3 mark till kyrkan».
Intressanta äro också domböckerna, vilka komplettera
stämmoprotokollen. En kvantitativt betydande roll spelade vid tingen
osedlighetsbrotten, som avdömdes strängt nog efter landslagen
samt även med åberopande av Mose lag. Straffen sonades väl
oftast med böter, men när sådana saknades, med spö, åtminstone
för »horkonan», som ibland därjämte förvisades ur landet. Dråp
förekommo och väckte i allmänhet uppseende, ehuru man icke
tycks hava ansett det vara alltför graverande att »råka i olycka
för en karl». De kunde sonas med böter, men även dödsstraff
ådömdes ofta. Med utförandet gick det långsamt, och nåd
mellankom oftast. I Bergslagen förekommo 1635—40 fem
dråpsaker; 1635 blevo två kvinnor i Karlskoga »justificerade» för
mord, 1637 en man och en »kona» för »hor och mord»; de två.
andra målen blevo uppskjutna på ett sätt, som visar, huru
långsamt rättvisan fungerade och vilka undanflykter man hittade på.
Båda dråparna hade frigivits mot borgen av löftesmän »att hålla honom
rättvisan till handa». Den enes borgensmän brydde sig icke om
att svara på fogdens brev, den andres hittade på en fyndig
utväg. Då mördaren skulle avrättas, befanns det, att löftesmännen
i stället för att komma till platsen tagit honom med sig till pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0245.html