- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del I /
238

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmlands historia av Sixten Samuelsson - Stormaktstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

presidenten i Bergsamtet Carl Bonde, föregivande, att han funnit »ett
kopparmetallberg; det mena de skall hjälpa honom få njuta livet.
Men 8 dagar förr än resolutionen kom, var Herr Carl Bonde där
hos dem i Bergslagen, men då hördes intet talas om sådant
nyfunnet kopparberg», skrev fogden förgrymmad. Berget befanns
till intet duga, men ännu 1640 gick dråparen lös. Sättet tycks
hava lockat till efterföljd. År 1640 hade fogden en ny dråpare,
som han dock icke »tordes släppa uppå löfte, efter jag bliver så
ofta besviken». Emellertid hade fången i Köla hittat ett
metallberg, och släkten hade skaffat malmsten, »som skall vara av det
bästa slags kopparmalm, som kan finnas», och fogden menade, att
landshövdingen nu finge avgöra, om dråparen skulle släppas mot löfte
eller med en profoss och en förståndig man på kopparmalm
sändas till ort och ställe.

Ännu svårare var det, om det gällde en adelsman. Flera
sådana fall förekomma. En stor bråkmakare var Jöns Henriksson
Lilliebielke, som slutligen blev häktad men rymde, möjligen
genom att muta profossen. Han tyckes sedermera blivit benådad
och utnämnd till major på Västgöta regemente.

Om näringslivet hava i det föregående redan flera
antydningar givits. Det klagades ju allmänt över den värmländska
jordens magerhet och att där växte blott »slög havre och
blandkorn», och som ett skäl för att behålla sina bäckkvarnar anförde
Väse härad, att det var så stor brist på spannmål i orten, så att
en del nödgades hacka ax och halm tillhopa, andra t. o. m.
tillsatte bark och rötter till säden, och sådant ville mjölnarna i
forskvarnarna icke taga emot. Men där man hade tillfälle att svedja,
fick man ofta goda skördar av »svedjeråg», och ibland kunde det
t. o. m. räcka till någon export på Norge. I regel torde dock
spannmålsproduktionen varit otillräcklig.[1] Jordbruket utgjorde


[1] Sena vårar, torksomrar och vårfloder voro svåra hemsökelser då som nu, men
de inverkade då vida mer på böndernas ekonomi, och abnorma avvikelser i väderleken
voro därför föremål för det största intresse och flitigt antecknande. Om år 1643 skrev
Gyllenius, att han den 22 april gick »iserna utom Mellevikan och åt Hoflanna, och än då
var isen mäkta stark och låg på in till Pingeshelgan, förrän han gick sin kos; då var
ont efter foder åt boskapen, så att det var en stor boskapsdöd, och våren var mäkta hård
och skarp. Men dock likväl när väderleken förändrade sig, blev uti allsom största
hastighet både löv och gräs. Säden kom sig ock väl före. Sommaren var lustig och skön, och
blev ett ymnigt år på all frukt.» Om en annan sådan sen vår skrev Gilius Gilliusson den
28/4 1636: »I Älvedalen är nu så mycken snö, att de intet kunna komma till skogs och hava
intet att giva sin boskap utan är en stor jämmer med den fattige allmogen». Från samma
trakt klagas över älvens översvämningar »som det ståndande gräset uppfyllt med sand»,
och över älvbrott; så vittnade t. ex. år 1651 20/3 »nämnden med en god del av allmogen,
hurusom älven i fjol brutit bort av skattefrälset Öjenäs i Ekshärads socken så mycken
vall av åker och äng, att där det tillförene kunde skatta för ett helt, så skall det härefter
intet kunna göra skäl för ett halvt».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free