Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Stormaktstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 SIXTEN SAMUELSSON
hälften av drottning Kristinas regering.” I Värmland bodde då
några tusen finnar. Då inträffade emellertid ett bakslag. År
1636 utfärdade förmyndarregeringen ett »patent om finnarna»,
vilka anklagades, för att »de sig allestädes på skogarna hopetals
förhålla och dölja, dels inhyses hos andra, dels under det sken
att upptaga och rödja torpställen, och med skog och djurfällande
samt annan skadelig åverkan? icke mindre oss och kronan än
våre skattskyldige undersåtar, som på gamle bolbyar boendes
äre, märkelig skada och intrång tillfoga», vartill »intet annat
bevekt och dragit haver än otidig räddhåga för utskrivning och
stor ovilja att tjäna oss och kronan till knektar». Därför
föreskrevs för »alle sådane lösdrivare och dem, som antingen än icke
skattlagde äre eller bolbyn förnär och till förfång sig på någon
ort nedsatt hava, det de innan Valborgsmässo nästkommande sig
åter till deras hemvist och dädan de komne äre, igän förfoga och
begiva. Och skall dem allom förbudit vara att så emellertid
någon säd, liten eller mycken, varken på vretar eller åkrar.»
Det var således fråga om utdrivandet av en god del av de
finska invandrarna. Kompletterat med senare förordningar blev
1636 års patent orsaken till »förföljelsernas tid»? för finnarna.
Häri deltogo både brukspatronerna, som ville freda skogen mot
svedjande, och bönderna, vilka ansågo, att finnarna förstörde
jakten och genom sina torp ökade hemmansräntan utan att själva
betala. Hade finntorparen fastebrev, fick han väl sitta kvar, men
annars blev han genom häradsrättens dom vräkt. Ofta satte han
hårt mot hårt, och sägnen har bevarat månget dunkelt minne om
blodiga sammanstötningar mellan svenskar och finnar i de
värmländska skogsbygderna.
1 För Värmlandsfinnarnas historia, som av utrymmesskäl endast i korthet antytts,
hänvisas till relativt lätt tillgänglig litteratur, t. ex. Nordmann, Finnarne i mellersta
Sverige; Almquist, Uddeholmsverken; Bromander, Svedjebruket på finnskogen (Sv. Turistf.
årsskrift 1902); Lönborg, Finnmarkerna i mellersta Skandinavien (Ymer 1902); Wiklund,
Finska språkets nuvarande utbredning i Värmland och Grue finnskog (Ymer 1902).
2 Så klagade t. ex. nordmarkingarna över att finnarna gjorde »stor åverkan å
fiskredskap, bortskämma och fördärva nät, not och annat, och när de en gång blivit sökta
härför, ge de sig till Stockholm och få fullmakt av rikets jägmästare att bliva
kronoskyttar, och så fortsätta de att stryka över skogen».
3 Nordmann, s. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0248.html