242 SIXTEN SAaMUELSSON sedan årligen efter hand mer och mer utvidga sig». Allmogen kan dock reda sig »tack vare den stora sparsamhet och nykterhet, som de härvid bruka, ty de leva merendels hela året igenom av den spis, som de själva av sin egen avel få; av storboskapen, av getter och av får hava de mjölk, smör och ost, av åkern hava de så mycken säd, därmed de någorlunda underhålla sig; av sjöar och älvar fånga de fisk, av skogen taga de fågel och allehanda vilt. De slakta stundom något, stundom intet, brygga sällan förutan till jul, ty om de hava god dricka till den högtiden, tycka de sig vara sälla; sedan äro de väl förutan detsamma hela året igenom. Kläder hava de inga andra än det som kan beredas av deras egna får till vadmal och pelsar av bockar och geteskinn till byxor och tröjor», eller det som kan tagas av deras »lin- och hampåkrar, vilka de årligen beså, varav de somt reda till lintygen, somt till fiskeredskapen. Under detta knappa levernet akta de likväl nogast, huru de kunna vända något i penningar, dem de i beredskap hava, när de sina utskylder skola utlägga, vilket merendels sker utav avlen, nämligen någon oxe, stut, ko eller bock.»1 Hofsten, som dog 1717, avslutade sin beskrivning mitt under brinnande krig, vilket dessutom på ett oväntat sätt koncentrerades i närheten av de värmländska bygderna. Det är här icke meningen att ingå vare sig på Karl XII:s norska fälttåg eller en närmare behandling av Värmland under det stora nordiska kriget. Det förra har, i den mån det rör Värmland, samma karaktär som de tidigare skildrade gränsfejderna, och för det senare skulle krävas ett ingående studium av källorna, vartill tid och tillfälle saknats. Karl XII:s tid bedömes naturligtvis icke rättvist genom moderna föreställningar om »fred och frihet» och icke heller genom någon förutfattad, traditionell uppfattning utan endast efter en omsorgsfull prövning av källorna och en objektiv granskning av tidsläget. En sådan undersökning av det rika källmaterial, som våra landskaps historia för denna tid erbjuder, skall, såsom gjorda arbeten visa, lämna viktiga bidrag till förstående av Sveriges inre förhållanden, men den lämpar sig bäst i form 1 Förut publicerat i min korta uppsats om Värmlands historia i Sverige, del V, s. 377.