252 SIXTEN SaMUELSSON »och de därigenom kunde avhållas från oro, som den till orten hemkomne herredagsmannen från Jösse och flera härader, besynnerligen om successionen, tämligen häftigt uppväckt». Luften var för övrigt full av rykten. »Och är mycken låt och jämmer bland folket; man menar ock, att fienden gör invasion vid Eda skans», meddelade i september gränstullinspektoren Ekman. Snart kommo dock lugnande underrättelser, och krigsfaran från Danmark gick över. Samtidigt berättades emellertid mycket om andra förehavanden, och äro de bevarade rapporterna riktiga, hava dalkarlarna och deras vänner icke generat sig för fosterlandsförrädiska stämplingar. Ett anonymt brev, daterat Karlstad d. 2þ/s 1743, i Örebro läns handlingar i riksarkivet berättar, att rådman Forssell vid ett besök i Älvdalen hört av bönder, som varit i Falun och sålt oxar, att dalkarlarna berättat, huru de haft »11 deputerade i Köpenhamn och begärt succurs, som dem blivit lovad». De skulle komma åt Älvdalen och sedan genom Värmland och hade »bett dem samt förmanat dem vara beredde till marche vid förlust av liv och egendom». En f. d. Karlstadsborgare, berättas det i samma brev, hade nyss kommit från Norge, och överallt i Värmland hade allmogen frågat, »om icke de norska vele snart infalla, medan de man ur huset vilja göra honom följe». Enligt andra meddelanden hade vid flera tillfällen dalkarlar varit i Norge i mystiska ärenden. I Vinger hade man sett 4 stycken, som voro där »till att avvakta general Arnolds återkomst». De hade gått över tiomilaskogen samt sedan genom Älvdalen åt Fryksände, där de fått till vägvisare en bonde uti Övra Byn, som strax kommit tillbaka. Och enligt Ekman hade två Gräsmarksbönder, som varit i Kristiania för att köpa hästar men icke fått några, ty alla hästar hade rekvirerats för arméns behov, sett två dalkarlar komma med fri skjuts, medförande ett paket brev, varefter en kurir avsänts till Köpenhamn. Det mesta av dessa rykten var tomt prat, men alldeles utan grund voro de knappast. Det bittra missnöjet bland allmogen, vilket hade en social bakgrund, måste dock giva sig för den gången. Det uppviglingsförsök med budkavle och upprorsskrifter, som utan framgång försöktes i samband med det misslyckade kungliga