Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Tiden 1772-1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS HISTORIA 261
nats på ett par ställen i det föregående, och bibehöll gamla
plägseder. Så t. ex. funnos folkdräkterna* mångenstädes kvar.
Kyrkan utövade fortfarande som på 1600-talet sitt inflytande på
ordning och tukt, med växlande framgång. Församlingarna
»uppmuntrades» från predikstolen »på det ömmaste att iakttaga
tillfällen, som nu så ofta givas med koppympning för sina barn»
(1804). Stockstraff ådömdes dem, som undanhöllo sig från
husförhör, vägrade förkovra sig i sin kristendomskunskap eller sålde
brännvin vid kyrkan, och på stämmorna beslöts att vid vite
förbjuda tobakshandel vid kyrkan, som bedrevs så energiskt, »att
man nästan vill intränga på själva kyrkogården med denna
köpenskap» (Gustav Adolf 1813).
Ett visst välständ rådde i Sverige vid sekelskiftet, så även i
Värmland. »På penningar var överflöd — väl riksgälds; men
åkerbruk, handel, näringar blomstrade. Järnet hade förträfflig
avsättning», skriver Geijer i sina Minnen om 1700-talets sista
årtionde.
1 I en Värmlandsbeskrivning från 1765, Ekman, »Wärmeland i sitt ämne och i sin
upodling», beskrivas sådana från socknarna närmast Karlstad; avvikelserna mellan de
olika dräkterna äro obetydliga. För Kils socken hade den följande utseende:
»Manskönets klädedräkt är merendels kil- eller ryncktröjor av grått eller blått
vadmal utan uppslag på armarna med flikor vid sidan i fållen ock tränsar sydda i sidorna.
Gula skinnbyxor, mest med remmar vid knäna, vita ullstrumpor och svenska skor med
remmar uti. Drängar ser man dock bruka spännen både i skor och vid knän. Nedslagna
hattar på huvudet samt även små runda mössor som en skål, vilka dock merendels nu
endast gossar här om helgedagar bruka. Kvinnokönets klädedräkt är blå, svarta och gröna
tröjor, de blå finner man dock helgedagarna vara allmännast. Kiortlar bruka de av tyg
och även kläde blå, gröna och röda, merendels vitt förkläde, halskläde som går med en
snibb ned på ryggen. På huvudet brukas mycket vita huvor med spets ikring, även äro
mössor brukliga samt ett vitt kläde i handen till kyrkan. Pigorna bruka här i synnerhet
grön klädnad.»
I förbigående kan anmärkas, att i Värmland folkdräkterna bibehöllo sig längst i
Norra Ny och Dalby socknar av Älvdalen, där de voro i allmänt bruk för något mer än
50 år sedan och i vilken sistnämnda socken man ännu vid slutet av 1890-talet kunde se en
och annan allmogeman bära den. Den manliga Dalbydräkten bestod »av en helskuren
rock, kallad tröja, av grått vadmal med röda uppslag kring halsen och ärmarna samt vid
knappraden, kortbyxor av vadmal eller gult sämskat bockskinn, strumpor och skor, utanpå
vilka om vintern nyttjas damasker, på huvudet vanlig skinnkaskett».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0269.html