DET LITTERÄra VäÄrmLand 271 emellertid icke bevisas, och domen utföll till förmån för fru Flygge. Två av motparterna, borgmästaren i Kristinehamn och Carlberg, dömdes från äran och livet. De benådades från dödsstraffet, men Carlberg måste plikta 2000 daler s. m. Utsläppt ur fängelset, begav han sig till sin äldre bror Johan, då för tiden domprost i Göteborg, men föll där av sorg och grämelse i en sjukdom, som snart lade honom i graven. Medan ännu hans stoft stod över jord, ankom från Stockholm ett kungligt brev, varigenom han återfick äran. Brodren jordfäste honom därför med dessa ord: »Av jord är du, min ärlige broder, kommen; till jord skall du, min ärlige broder, bliva igen; Jesus Kristus skall dig, min ärlige broder, uppväcka på den yttersta dagen». Det var under fängelsetiden, som den olycklige författade den ovannämnda psalmen. Värmland frambragte under 1600-talet ännu en psalmsångare, vars självvalda tillnamn flera gånger återkommer i vår litteratur. Det var Petrus Lagertör, f. 1648, d. 1699, son till kapellanen i Fryksdalen Magnus Schivedius och Katarina Brunia. Hans födelseort var Östanås by i Sunne socken. Vid 17 års ålder blev han student i Uppsala, och redan tre år senare väckte han uppmärksamhet som skald och vältalare på latin. Han tog kandidatexamen, och blott hans anspråkslöshet hindrade honom att promoveras. Efter en utländsk resa, som han företagit i egenskap av guvernör för en förnäm yngling, togo, under beskydd av inflytelserika personer, hans befordringar rask fart. Han blev professor vid Uppsala universitet, först i logik, sedan i poesi och, innan han fyllt 40 år, omsider i vältalighet, i vilken sistnämnda befattning ingick som huvuduppgift att handleda i latinska skriv- och talövningar. Längre fram utnämndes han därjämte till rikshistoriograf. I 15 år var han inspektor för Värmlands nation och som sådan synnerligen avhållen. Lagerlöfs psalmer, n:is 328 och 332 i den Wallinska psalmboken, äro bearbetningar från tyskan; de sakna således den personliga prägel, som utmärker Birger Carlbergs enda psalm, vilken de ej heller nå i poetisk styrka; däremot ha de spelat en vida större roll i kyrkolivet, och framför allt den förstnämnda: »Hit, o Jesu, samloms vi», lever ännu ett friskt liv. Få psalmer ha väl