DET LITTERÄRA VäÄäkrkmLand 279 graduerad, utgav han på latin ett genealogiskt arbete, som härleder de första svenska konungarnas börd från ingen mindre än Jupiter. I Svea rikes konungars historia och ättartal uppger Göransson som Sveriges förste drott Jafets son Gomer; han känner 20 svenska regenter före Ynglingaätten och upptar i vår konungalängd sådana notabiliteter som Näcken den förste och Näcken den andre. Med barsk tvärsäkerhet trotsar författaren varje motståndares förmåga att vederlägga honom. »Kom nu och säg, att detta är fabler!» utropar han på ett ställe. Hans värderikaste arbete är väl Bautil, d. ä.: Alle Svea och Götha rikens runstenar, 1,173 avbildningar av runstenar. Om Göransson gå i hans landsbygd många historier, som visa, att han i allmogens ögon var utrustad med övernaturliga egenskaper. Så visades efter hans död en enbuske, i vilken han skulle ha bundit fast pesten, så att den ej mer kunde skada. Daniel Herweghr, f. 1720 i Nedre Ullerud, d. 1789 på Forsbacka i Dalsland, var lektor och domprost i Västerås, sedan pastor primarius i Stockholm och blev 1773 biskop i Karlstad. Han ansågs som en av sin tids förnämsta predikanter och ägde utmärkta språkkunskaper, vilka gjorde sig gällande, då han blivit ledamot av bibelkommissionen. Herweghr utgav flera lärda arbeten på latin, översatte Lucianus och författade Biskop Rudbeckii deverne, andra levnadsbeskrivningar att förtiga. Till Västerås stifts historia gjorde han stora samlingar. Han var även tillfällighetstalare och blev en av de första medlemmarna i Musikaliska akademien. Fredrik Fryxell, f. 1724, d. 1805 som kamrer vid Trollhätte slussverk, förvärvade ett namn som släktforskare. Han gjorde omfattande biografiska och genealogiska samlingar om värmlänningar samt efterlämnade i handskrift flera sådana arbeten, såsom Vermlandia litterata (om studerande från Värmland vid universiteten) och Värmlands Slägtebok. Erik Fernow, f. 1735 i Filipstad, d. 1791 i Kristinehamn, var brukspredikant vid Karlsdal och innehade sedan olika förordnanden. Han gjorde sig väl förtjänt om vår landsbygd genom sin synnerligen omsorgsfulla och fullständiga Beskrifning öfver Wermeland (1773—1779).