DEN KYRKLIGA UTVECKLINGEN I VÄärRmLanD I ÄlLDRE TIDER 319 tempel. Inom kort blevo kyrkorna så många, att den isländske historieskrivaren Snorre Sturlason, vilken omkring år 1219 besökte Västergötland, kunde uppgiva deras antal därstädes till 1,100. Att denna siffra är för hög, är uppenbart, och den torde hava tillkommit genom en misskrivning. Huru som helst, kyrkorna blevo för många för att kunna ordentligt underhållas och förses med prästerliga krafter, till följd varav även en framställning gjordes hos påven Gregorius IX om att få sammanslå en del av dem med andra kyrkor, en framställning, som även beviljades. Detta skedde 1234, och under den följande tiden minskades även antalet västgötakyrkor till 517. Men häri äro ej kyrkorna i Värmland och på Dal inräknade. I en yngre handskrift av västgötalagen från slutet av fjortonde århundradet uppgivas dessa till några och sjuttio, varav 17 på Dal och de övriga i Värmiand. Mellan 50 och 60 kyrkor torde sålunda hava funnits i Värmland på 1300-talet, och detta bär ju ett gott vittnesbörd om det intresse, varmed kristendomen omfattades av befolkningen, vars spridda boningsplatser företrädesvis voro att söka utefter Vänern och uppefter vattendragen ävensom i de till Dalsland och Norge stötande bygderna. Men kyrkorna voro av små dimensioner och uppförda av trä, på vilket byggnadsmaterial tillgången var riklig, och konstruktionen var enkel nog, då flertalet av dem med all sannolikhet utgjordes av stavkyrkor med väggar, bildade av intill varandra nåtade plankor eller stockar, vilka voro resta vertikalt och sålunda ej lagts horisontalt såsom i timrade väggar. Sådana stavkyrkor, av vilka i Norge ännu finnes ett trettiotal, synas hava varit allmänna i Sverige under den tidigare medeltiden, men alla hava de nu försvunnit utom Hedareds lilla kyrka i Västergötland, vilken tydligt visar oss den för dem gällande grundtypen. Men ännu träffar man då och då vid rivning eller restaurering av gamla kyrkor i eller under golven och stundom i väggarna gamla plankor med eller utan medeltidsornament, som visa sig utgöra rester av ursprungliga stavkyrkor, vilka varit de äldsta föregångarna på platsen. Så hava för ej många år sedan även i Värmland, nämligen i Blomskogs kyrka, påträffats sådana i all sin ringhet vördnadsbjudande lämningar efter en förgången