Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den kyrkliga utvecklingen i Värmland i äldre tider av Teofron Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 TEOFRON SävVvE
tempelarkitektur, bestående av plankor med slingornament, som
visat sig hava utgjort omfattningen till en rikt utstyrd portal.
En sakkunnig forskare har ansett sig kunna av ornamentikens
stil förlägga den ursprungliga stavkyrkan till 1100-talet.
Traditionen på Fernows tid visste berätta om stavkyrkor uppförda i
Lysvik och Kila, och under den av Fernow använda benämningen
»redkyrkor» anses stavkyrkor dölja sig.
Stavkyrkorna ersattes efter hand av gudstjänsthus med
väggar av liggande timmer eller av sten. Det äldsta i Värmland
ännu befintliga av förra slaget är den med stilfulla ornamentala
och figurala väggmålningar prydda kyrkan i Södra Råda. En
inskrift vid en av målningarna angiver året 1323 såsom tidpunkten
för dess utförande. Biskop i Skara var då Petrus Laurentii, vars
episkopat varade åren 1322—1336, och vilken själv anses
avbildad på målningen. Från 1300-talet förskriver sig även den något
yngre Hammarö träkyrka, vars arkitektur, om man bortser från
de i senare tider gjorda tillbyggnaderna, erinrar om Södra Rådas.
Den kyrkliga organisationen i Skara stift bedrevs under
ledning av flera dugande biskopar. En sockenindelning infördes efter
hand. De som bodde i närheten av en kyrka och besökte (»sökte»)
hennes gudstjänster kommo att utgöra en menighet för sig, och
deras gårdar kommo att bilda socknen. Blevo socknarna för
små, sammanslogos tvenne till en, och voro områdena för stora,
klövos de, och nya kyrkor jämte annexer bildades.
Sockenprästerna tillsattes under samverkan av socknemännen och
biskopen, och uppsikten över större distrikt uppdrogs åt en prost.
Under medeltiden kom Värmland dock ej att utgöra mer än ett
prosteri. De åligganden, som voro tilldelade den värmländske
prosten, finnas ej angivna i någon bevarad handling, men voro
helt visst desamma, som ålågo prostarna annorstädes: att vaka
över sedernas renhet och över det sätt, varpå botgörarna
fullgjorde sina skyldigheter, att hålla möten med de underlydande
kyrkoherdarna och att utföra de uppdrag, som gåvos av biskop
och domkapitel.
Stiftsstyrelsen leddes av den med stor maktfullkomlighet
utrustade biskopen, som vid sin sida fick ett kapitel. Domkapitels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0332.html