322 TEOFRON Säve av de många fromma pilgrimer, som genom Värmland vallfärdade till Norge och Nidaros’ domkyrka, på vars huvudaltare silverskrinet stod, där den helige Olofs stoft förvarades. Av grannskapet med Norge rönte Värmland även i andra avseenden inflytelser av ideell art. Så på den kyrkliga konstens område. Spår härav hava bevarats intill våra dagar, t. ex. i dopfuntar av den s. k. Smålenenestypen, såsom i den i Visnums-Kils kyrka länge förvarade helfiguren i träskulptur av en biskop (nu i Statens historiska museum), en konstprodukt, vilken erinrar om norska förebilder. Hurudant var nu den värmländska befolkningens tillstånd i religiöst och sedligt hänseende? De gamla urkunderna upplysa oss föga härom. Att prästerskapet, som skulle vara folkets lärare och föresyn, stod lågt i bildning och hyfs, kan man förstå av de ringa fordringar, som ställdes på den unge prästen vid hans invigning till ämbetet. »Ingen präst skall», står det i ett synodalbeslut från medeltiden, »få en kyrka (d. v. s. ett pastorat), därest han icke känner trons artiklar, Guds bud och vad som förstås med barmhertighetens verk.» Vid ett möte i Skara 1472 betonades, att prästerna skulle öva sig i sina kyrkliga ämbetsåligganden och i läsning av den heliga skrift. De skulle genom att undervisa väl och leva väl upplysa folket, huru man skulle leva. Men att med någon framgång undervisa andra var för dem med deras svaga bildning ej lätt. I domskolorna i stiftsstäderna fick prästkandidaten utom något latin, pastoralteologi och romersk rätt huvudsakligen lära sig att förrätta mässan och deltaga i kortjänsten. Till universitetet i Paris, dit svenskar, som ville förvärva sig en högre bildning, begåvo sig, innan de tyska universiteten och högskolan i Uppsala kommo till stånd, och varest Skara stift hade ett studenthärbärge, sändes väl huvudsakligen sådana, som voro avsedda att bekläda de högre prelaturerna.’ På litteratur 1 Bland de första svenskar, som studerat i Paris, voro tvenne Skaraprelater, den berömde Brynjulf Algotsson (biskop 1278—1317) och Benedictus Tynnesson (biskop 1317 —1321). Genom sina förbindelser med den franska huvudstaden torde den sistnämnde hava förskaffat till Skara stift det färglagda bokmanuskript, vars miniatyrer anses hava tjänat till förebilder för den eller de konstnärer, som målat de i fransk-götisk stil hållna väggmålningarna i Södra Råda.