324 TEOFRON säve furstendöme till en särskild superintendentia och den förste superintendenten Jesper Marci 1588 visiterade de värmländska församlingarna, så hade under de föregående hundra åren ingen biskop i dem företagit någon visitation. Men på de kyrkopolitiska och ekonomiska områdena blevo reformationens verkningar desto mera märkbara. Hierarkien nedbröts, och av de kyrkliga gods av olika naturer i Värmland, som biskopar, kaniker, kloster, kyrkor och lantpräster bekommit i gåvor, testamenten, genom köp eller genom församlingarnas sammanskott, blev en betydande del reducerad. Reduktionen förfor synnerligen hårdhänt med Skara stift, men så fanns här också mycket att taga. Man har i behåll en jordabok för detta stift av år 1540, utan tvivel upprättad på befallning av Gustav I själv till ledning vid reduktionen. Enligt denna jordabok utgjordes antalet ecklesiastika hemman i Skara stift av 3,275 eller icke mindre än en fjärdedel av antalet sådana i hela riket. Av dessa utgjorde antalet kyrko- och prästhemman 1,932, klosterhemman 569, biskopshemman 207 och domkyrko- och prebendehemman 567. Värmland var nu i förhållande till Västergötland en föga uppodlad och fattig landsända, och till hela antalet av stiftets kyrkliga egendomar bidrog det med en jämförelsevis liten del. Den grundlige kännaren av det ekonomiska ecklesiastikväsendet i Värmland och på Dal, teol. doktor Anders Lignell, har beräknat, att de ecklesiastika hemmanen i de båda landskapen sammanlagda vid tiden för reformationen icke utgjorde en åttondedel av vad kronan och frälset där innehade. Men konungen lät reduktionen gå ut över hela stiftet och indrog utan att därvid hava något stöd i Västerås recess på eget bevåg även det mesta av sockenkyrkornas och kyrkoprästernas hemman. Stadga fick den protestantiska utvecklingen först under de år Gustav Vasas yngste son hertig Karl var styresman över Värmland, vilket landskap jämte Vadsbo och Valle härad i Västergötland ingick i hans furstendöme. Karl vårdade sig nämligen icke mindre om de kyrkliga angelägenheterna i de landområden han hade att styra än om de administrativa och ekonomiska. Samtidigt med det att han bragte ordning och reda i förvaltningen,