326 TEOFRON sävE kyrkoherde i Vadstena. Från denna befattning hade denne av konung Johan blivit avsatt, emedan han för att motarbeta en katolsk propaganda i sin församling inlåtit sig i strid med abbedissan i Vadstena kloster, vilket ännu vid denna tidpunkt ägde bestånd och av katolikerna ansågs såsom »en blomstrande örtagård i kätteriernas vildskog». Jesper Marci var sålunda en av de präster på denna tid, som vågade trotsa konungens påbud att omfatta liturgien och som för att kunna stå fast vid sin protestantiska tro underkastade sig avsättning från sina ämbeten och andra förföljelser. Till säte för superintendenten bestämde Karl det av honom 1583 anlagda och i Vadsbo härad belägna Mariestad. Att ej en värmländsk plats valdes, berodde dels därpå, att Värmland då ej ännu ägde någon stad, dels och företrädesvis därpå, att det för hertigen var av vikt att i första rummet mot den liturgiska rörelsen skydda sina västgötahärad, vilka lågo Skara närmast. För att inom superintendentian befordra en på protestantisk grundval vilande skolundervisning lät Karl grundlägga skolor i Mariestad och i det av honom 1584 anlagda Karlstad. Jesper Marci visade sig som en framstående stiftschef och sörjde nitiskt genom årliga prästmöten i Mariestad och trägna visitationer i församlingarna för att stärka och befästa den protestantiska ordningen. En stridens man liksom så många andra av den tidens teologer bekämpade han ej blott i tal utan även i utgivna skrifter alla kyrkliga reaktionssträvanden, och i den svenska kyrkohistorien är han berättigad till en plats vid sidan av en Henrik Gadolenus, en Petrus Jonæ, en Martinus Olai — märkesmännen inom furstendömet under den långvariga kampen för reformationens betryggande. Konung Johan var mycket förbittrad på furstendömets präster, vilka mangrant slöto sig kring sina ledare i deras ärofulla strid för sin bekännelse. Han ville, yttrade han i ett 1588 utfärdat ljungande patent, ej längre tåla sådana »djäfvulsledamöter», utan förklarade han Södermanlands, Närkes, Värmlands, Vadsbo och Valle härads präster fridlösa; om någon av dem visade sig utom furstendömet, skulle han gripas och i förvar hållas, »till dess