334 J- E. BERGGREN för något annat, enskilt eller allmänt, ändamål, så kan man utan misstag visserligen anse henne förfelad. Ty vore icke stadige lärare i församlingarna, vilka oavbrutet lärde alldeles detsamma som en missionär åtminstone bör lära, och hade vi icke Guds heliga ord i våra händer, så skulle ej heller till och med många missionärer i vårt vidsträckta land kunna förhindra största delen av folket från återfall till hedniskt mörker. Helt annan och varaktigare verkan än missionärspredikan hava däremot konventiklarna uti en mindre krets, i vilka ledaren under skymningen eller natten det ena dygnet efter det andra till stor del för samma åhörare inpräglar sina satser förnyade gånger, predikar över tro och falska läror, blandade med bibliska ord och talesätt, under svärmiska känsloutgjutelser, som anslå nervsvaga människor och sjukliga sinnen. I sådana sammankomster bliver aldrig fråga om att efter den gällande läroboken undervisa eller att upplysa förnuftet, rätt förklara ordet eller reda begreppet, utan endast med förnyade anfall angripa känslan, till dess hon helt och hållet förkvävt varje gnista av sans och förstånd. Åtminstone hava de konventiklar härstädes, om vilka undersökning i dag skall’ ske, varit av denna beskaffenhet, enligt de sammanstämmande uppgifter, som mig blivit lämnade. Gråtandet, ojandet och skriandet har ej sällan varit så högljutt i den fullpackade stugan, att det hörts på omkring tusen alnars avstånd från stället. Sansade personer, som där inkommit, hava funnit en så vild förbistring i anleten, klagoljud och åtbörder, som de tillförne aldrig sett, ej heller hört och vartill de aldrig vidare vilja vara vittnen, talaren i häftigt arbetande med kroppen och dess nedböjning, famnande, såsom ville han gripa än den ene, än den andre av de närstående, eller fäktande med armarna upp och ned, vilket allt troligen skall vara ett efterapande av Doktor Fjellstedts sätt på predikstolen i en lantförsamling, gälla utrop eller skriande, att människorna utan undantag äro så djupt sjunkna i synder, att ingen enda kan bliva salig, som ej av talaren och hans predikan blivit väckt — att djävulen lurande döljer sig än här, än där — men att den helige ande också är tillstädes, står utanför väggen och vill in — att Guds änglar sitta utanpå taket för samma