336 J- E. BERGGREN tillfällen har talaren uppstämt en norsk, förmodligen andlig, visa på en här förut okänd sångtrall. Sitt hårda omdöme om prästernas predikningar synes han stundom glömma, emedan han uppmuntrat till flitig kyrkogång. Uppmanar för övrigt, såsom alla andra sektpredikanter, att avstå från svordomar, kortspel, tjuvnader och flera laster, till vilka dans på bröllop även räknas. Fördömelsen över bröllopsdans är åtminstone icke tagen utur Luthers postilla, ty där heter det i predikan över evangelium över bröllopet i Kana, 2:dre sönd. efter 13-dagen: ’När det går tukteliga och ärbart till därmed, så lämnar jag ett bröllop sin rätt och sin sed och dansar även med’. Det kommer nu därpå an, vem som bör njuta mesta förtroendet, Luther eller stugupredikanten och hans läromästare, ifall man inte själv är så pass mogen i förståndet, att man kan stadga sitt omdöme uti en så enkel sak. Senare följder av här hållna konventiklar hava bland annat varit: 1. Olydnad eller trots emot Överhetens bud i Kungl. Plakatet 1726 med därtill hörande författningar. Dessa hava varit från predikstolarna kungjorda och i anledning därav varningar givna, men utan påföljd. Intet annat än kolerafarsoten stävjade oredan för en tid, och stugupredikanten avgick härifrån. 2. Exempel finnes på en moder, som gått ifrån sitt dibarn och andra små barn för att löpa till en konventikel, lämnande dem utan någon äldre människas vård. 3. Exempel finnas, att bondedöttrar och tjänstepigor bortgått lång väg till andra socknar för att höra villoanden predika. 4. Exempel finnas, att pigor, som besökt flera konventiklar, blivit så förnöjda med sitt själstillstånd, att de trott sig vara både skickliga och berättigade själva hålla konventiklar och även hållit sådana, ehuru icke för någon stor samling. Därvid har hänt, att den föreläsande och bedjande talt om himmelens öppnande, den helige andes omedelbara utgjutelse och även iakttagit detta. 5. Exempel finnas däremot på andra, som fallit i förtvivlans kval, natt och dag bittert gråtit, för andra beklagat sig, icke haft förmåga såsom förr uträtta sitt timliga arbete, vilket tillstånd fortfarit nu i tredje månaden.