338 J. E. BERGGREN medgives i fäderneslandet?» Av Luthers skrifter se vi, hur den store mannen med sin vanliga klara blick och sunda omdöme på det högsta fördömde lönnpredikanter, vilka smyga sig in här och där i husen och utsprida sitt gift, inhnan Överheten får kunskap därom. Han kallar dem med rätta tjuvar och mördare i andelig måtto, vilka falla in i församlingarna, ingripande i annans ämbete, vilket är för dem förbjudet. Detta skall man fasthålla, säger han, att till och med ingen präst, så from och rättskaffens han än må vara, skall understå sig att predika eller hemligen lära uti en annans församling. Olydnaden gör alla gärningar onda, de må för övrigt i sig själva vara så goda som helst, att ock således de allra största och bästa verk bliva de allra största och argaste synder. Konventikelgalenskapen är införd i dessa rikets västra socknar genom en dräng Johannes Andersson. Efter de upplysningar jag erhållit är han född i Långserud den 26 maj 1822. Har mycket sysselsatt sig med gårdfarihandel eller att till kvinnokönet här i bygderna försälja halsdukar och annat i Norge uppköpt tyggods, ävensom har drivit handel med svinkreatur, dem han i Värmland uppköpt, lockat och drivit till Norge. Har varit kyrko- och skattskriven hos sin fader, arrendatorn Anders Nilsson, nu i Långseruds prästgård, till 1849, då fadren ej tillät denne son hos sig skattskrivas, varföre Johannes i kyrkoboken måste överflyttas till socknens lösdrivaretitel. En tid därefter begav han sig till Norge och syntes ej till i hembygden förr än i början av år 1851, då han begärde och erhöll utflyttningsattest till Norge. I följe därav utströks han ur Långseruds kyrkobok och är ej heller därstädes sedermera skattskriven. Hösten 1852 återkom denne lösdrivare till sin fader, havande med sig den från Långserud erhållna utflyttningsattesten, vilken dock icke avlämnades. Har sedermera till största delen levat utav konventikelnäringen bland den lättrogna allmänheten i flera socknar. I början av 1853 lät han förstå, att han brevväxlade med Doktor Fjellstedt i Lund, berömde sig därav och har uppvisat brev från Doktorn, sagt, att han begärt, det Fjellstedt måtte komma hitupp för att predika, fått löfte därom; och Fjellstedt kom. För kyrkfolket i Gillberga tisdagen den 16 sistl. aug. yttrade Johannes Andersson: »Det är