LÄSERIET I SYDVÄSTRa VÄrmMLAand På 1850-TaALET 343 ock varmt omhuldad. — Vi hava hört Lignell och Agardh tala i denna sak; vi vilja nu lyssna till deras vittnesbörd, vilka personligen lärt känna Johannes Andersson eller själva hört och sett honom såsom ledare av konventiklar och vilka ännu befinna sig bland de nu levandes antal. Detta är fallet med biskop Lövgren, kontraktsprostarna Viotti och Sillén samt nuvarande kyrkoherden i Kila Fredrik Fredriksson. Vad biskop Lövgren i detta avseende ansett lämpligt att meddela, har han godhetsfullt ställt till redaktionens disposition och är av följande lydelse: En »uppbyggelse» 1861. Det är något mer än 50 år sedan (kanske 55), som följande händelse tilldrog sig. Händelsen karakteriserar en man, som hade stort inflytande på de religiösa förhållandena i Värmland under 1860-talet och naturligtvis även sedan. Stenen var kastad, och vågorna bredde ut sig i vidgade cirklar. Mannens namn var Johannes Andersson. Han var något släkt med P. Fjellstedt och hade gått i dennes skola i Stockholm, vadan han allmänt kallades Fjellstedts-Johannes. Son av en småbonde, hade han från början varit bonddräng, tills han, gripen av 1850-talets starka väckelser, blivit väckelsepredikant. Det var han, som rannsakades vid visitationen i Kila 1853. Hans hem låg i ett annex till Kila, Tveta församling. Den händelse jag skall omnämna inträffade antagligen 1861. I Kila fanns då en v. pastor, som hette Tenow;, han blev sedan kyrkoherde i Rudskoga, där han dog för en del år sedan. Andersson hade ombetts att hålla »uppbyggelse», som det då hette, hos en bonde i Setterskog (by i Kila). Det var en sommarafton. Folket var samlat där ungefär vid 9tiden. Då skymtade någon en karriol på byvägen. Det var v. pastorn, som kom. ; Som 9-årig gosse var jag med där. Händelsen fäste sig genom