LÄSERIET I SYDVÄSTRA VÄärRmMLand UNDER 1850-TaLET 345 I stället tog han till med storsläggan. »Om I tillåten denna villoande att tala här, så riskerar den, som öppnat sitt hus för honom, att få böta 300 riksdaler.» Mummel och viskningar: »Konventikelplakatet är ju upphävt». Husvärden stiger nu fram. »Jag vill säga pastorn, att det är jag, som kallat Andersson hit, och jag tillåter honom att tala, huru stora böter detta än kan kosta mig.» Storsläggan tog inte, och pastorn vart förvirrad. Det gick inte att skrämma bönader med busen. Då fann han sig böra upptaga saken från en annan sida. Om någon kom med falsk lära, så kunde han ju vålla åhörarna förlust av evig frälsning. Och den här mannen har ju redan bekänt, att han ingenting lärt. Han kan då inte komma fram med den rätta sanningen. »Men vi skola höra honom själv, huru det står till med hans tro. Vad tror du?» Andersson ställde sig framför pastorn, knäppte sina händer och läste med stor andakt den apostoliska trosbekännelsen. Ater stod pastorn handfallen. Han yttrade blott några ord om att det var en sak att kunna läsa upp trosbekännelsen, en annan att utreda dess innehåll. Nu övergick han i stället till att själv hålla en uppbyggelsestund. Han läste upp Joh. 17, hela kapitlet och gav däröver på sitt hackiga sätt en bibelförklaring, vars innehåll dock gick vida över g-åringens förstånd. Sedan detta skett, beredde sig pastorn på att resa. Klockan torde hava varit 11 eller så omkring. Han gav folket uppmaning att avlägsna sig, men knappast var det någon, som lydde. Så måste han själv resa, kanske med ett tråkigt medvetande om att han inför allmänheten spelat en slät figur. Sedan pastorn väl var borta, samlade sig de närvarande omkring Andersson och bådo honom att nu »hålla uppbyggelse» för dem. Inför denna uppmaning stod Andersson med samma stilla ödmjukhet som nyss inför pastorn. »Det är denna församlings pastor» — så ungefär föllo hans ord — »som nyss talat till eder. Och det var goda ord han sade i anslutning till det goda bibelordet. Behållen vad I mottagit; därav han I nog för i dag. Mig