LÄSERIET 1I SYDVÄSTRA VÄkrRmMLAND UNDER 1850 TALET 347 vunnit klarhet i det andliga, ett bestämt ogillande i mitt inre. — Huru mycket motståndarna lyckades hämma den andliga rörelsen, eller om de göto olja på elden, därom vågar jag icke döma. Emellertid flydde Johannes Andersson då han närvarit vid visitationen den ®Shi 1853, uppåt Långseruds och Silleruds skogsmarker.»* Kontraktsprosten G. D. Siléën i Sillerud yttrar i brev: »Jag kände mannen (Johannes Andersson) — ’Fjellstedts-Johannes’ såsom han stundom benämndes — och besökte honom även en gång, sedan han blivit gift och bodde i ett hemman i Långserud. Han var då sjuklig, särdeles av en åkomma i magen, såsom han själv ansåg föranledd av för mycket och för starkt talande. Johannes var i sina yngre år en mycket livlig och nitälskande man för människors omvändelse och frälsning och torde hava varit på vissa orter, särdeles i Värmland, en vägröjare för den andliga rörelsen i västra Värmland på 1850- och 1860-talen. Han var en rättfram, hjärtlig man, som talade trons levande språk, vilket gick från hjärta till hjärta och vittnade om det Guds verk, som skett med honom genom en sann omvändelse. Under den tid, då han först blivit omvänd, vilket lär hava skett i Norge, dit han försålde kreatur, som han själv åtföljde till försäljningsorten, blev han mycket hatad till och med av prästerna och dragen in på förhör i kyrkan. En gång stängdes han in i ett svinhus och fick vara där (?) till påföljande morgon. Men han var städse, förföljelsen oaktat, vid gott och hurtigt lynne. Han avled i Långserud den 1/11 1878 och efterlämnade änka, vid namn Katarina, men inga barn. — Att Fjellstedt hade förtroende för honom, borgar ju för, att mannen var ett verkligt, om ock ringa redskap i Guds hand för hans rikes tillkommelse.» Nuvarande kyrkoherden i Kila, Fredrik Fredriksson, meddelar i brev bland annat följande: »Johannes Andersson var nog uppriktig, och han var nog icke efter sin omvändelse den andliga lurendrejare Lignell vill göra honom till. Under min tjänstgöring i Karlstad, där Johannes då låg under läkarevård, blev jag kallad 1 Från Värmland och Dal, Karlstad 1907, s. 40 ff.