LÄSERIET I SYDVÄSTRaAa VÄärRmMLAaAND UNDER 1850-TALET 349 den är alldeles ogrundad. Det enda, vartill denne Johannes gjort sig skyldig,* är, att han blivit »läsare», som väl av många anses vara mera vanärande än förenämnda slags brott; men liksom ingen människa anser det vara rätt att pådikta en rövare eller mördare flera brott än han begått, så måste vi både i lagens och sanningens namn utsträcka vårt påstående ända därhän, att falska beskyllningar icke äro lovliga i något fall, nej., icke ens emot » läsare»; ehuru många synas vara av den tanken, att en »läsare» icke är berättigad att bliva behandlad och bedömd i enlighet med sanning och rätt. Men sanning och rätt är en vida högre lag än någon mänsklig mening, och de behålla sitt stränga krav och sin fasta auktoritet, utan avseende på pluralitet eller minoritet, utan avseende på stånd eller ämbete, utan avseende på makt eller lärdom. Vi hava nu också bevis i händerna, att de orimliga beskyllningarna emot Värmlands »läsare», såsom att de krypa under stolar, att de giva syndaförlåtelse åt varandra, klättra uppför husknutar för att möta änglar o. s. v., dels äro fullkomligt ogrundade, dels hava uppkommit genom tillställningar av lättsinniga motståndare, vilka med hånande gyckel sökt att förlöjliga allt sådant tal, som för deras öron var alldeles främmande, och dessa gyckel skrevos på de s. k. läsarnes räkning. Vi önska, att dessa fredliga människor i Värmland, som hava behov av kristendom icke blott inom kyrkomurarne, utan i umgängeslivet och hemmet, måtte lämnas så vida i fred, att de icke tvingas till en stor utvandring, såsom från andra orter skett, eller drivas till avfall från kyrkan eller till någon villfarelse. Men måtte de också taga sig väl till vara för all synd och för alla avvägar, och då de komma tillsammans för att läsa Guds ord, bör det ske i all stillhet. De böra vara mycket angelägna att aldrig fälla hårda omdömen eller tala illa om någon ur läroståndet eller om någon annan människa, utan bedja för alla, men i syn- : iluu val foic sin Vvuivändelse cii handlare vc huin i shuld, vcl fon shulden hava hans motståndare nu sökt krossa honom; han var en svärjare, sabbatsbrytare o. s. v., men ingen gjorde honom någon förebråelse, förrän han övergav den onda vägen och blev en kristen. — Men då, ja då blev han en förhatlig människa, som de säga gjort allt möjligt ont. Så dömer världen om övergången från mörkret till ljuset, från satans makt till Gud.