350 J. E. BERGGREN nerhet för Konung och Överhet, för lärare och hela vår kyrka, 1 Tim. 2: 1—4, samt bemöta alla med vänlighet, mildhet, saktmodighet, ödmjukhet och tålamod, Gal. 5: 22, 23. P. Fjellstedt. I en särskild liten skrift, utgiven d. 1%/4 1854, har kontraktsprosten Lignell svarat på doktor Fjellstedts nämnda artikel. Några tankar ur detta svar må här anföras. »Doktorn anför, att jag i min till domkapitlet den */s 1853 inlämnade skrift, som handlade om läserisvärmeriet härstädes, anfört, att Johannes såsom .tjuv undergått kyrkostraff eller uppenbar kyrkoplikt i Mo kyrka. ’Jag har ej anhållit hos någon enda tidningsredaktion’ att sprida detta rykte över land och rike. Att mina ord i skrivelsen till Domkapitlet likväl voro sådana, som de uppgivits, medgives. Med undergivenhet underkastar jag mig den påföljd detta yttrande lagligen kan medföra. Sant är emellertid, att så yttrades vid sockenstämman. Det har icke kunnat falla mig in varken att misstänka riktigheten av eller med någon tillsats öka vad sålunda offentligen uttalades och likaledes av egen böjelse pådikta en människa, vare sig läsare eller ej, hederlig eller brottslig, något ont. Men vid sockenstämman, såvitt jag minnes, uppgavs icke och i min skrivelse till Domkapitlet antyddes ingalunda, varför kyrkostraffet skulle blivit undergånget. Anledningarna till ådömande av sådant straff kunna vara många, t. ex. lägersmål, hor, stöld, våld mot föräldrar m. fl. Nitälskan mot falska rykten och personliga smädelser om läsarne är berömvärd. Mycket väl vore, om detta nit även finge tillgodonjutas av annat hederligt och gudfruktigt folk, därest, såsom man hoppas, sådant folk funnes utanför den egentliga läserisamlingen;, fältet för verksamheten bleve då vidsträcktare och frukterna rikare. Men det förekommer mig, som om Herr doktorn själv gjort sig skyldig till en överträdelse i en sak, berättelsevis offentliggjord eller tidningsvis, då det ryktet anföres, ’att Johannes brutit mot det näst föregående budet i den gudomliga lagen’. För min del åtminstone har jag förr än nu lika litet satt det ryktet i tidningarna som det förstnämnda angående brott mot det nästföljande budet. Båda kunna vara