LÄSERIET I SYDVÄSTRA VäÄärRmMlLAaAnND UNDER 1850-TALET 353 förnimma något om hans övernaturliga förordnande och om hans medborgerliga berättigande att uppträda så som skett var? Något vidare har med honom icke blivit vidtaget, än att man varnat honom och allmänheten och försökt få honom till undersökning, för vilka försök han rymt orten och begivit sig till Norge. — Visitationshandlingarna i Långserud och vittnesbevisen därvid innehålla bland annat om Johannes, att han under sina konventiklar betett sig såsom ett dårhushjon, tackat Gud, för det svagare människor i de fullpackade stugorna under trängseln och värmen avsvimmat, emedan detta skulle vara ett tecken till den H. Andes väckelse, förklarat dopet böra förnyas vart 7:e år, att han själv har den H. Andes ingivelse, hans ord lika sanna som bibeln, fördömt alla, vilka icke bevistat hans föreläsningar, lastat alla präster, vilka icke gynnat honom och hans föredrag, kallat dem förtappade, sagt om socknens både renläriga och allmänt aktade komminister, att han är en skamfläck, har omkring 28,000 i lön ärligen, för det han står och ljuger för folket, att det vore bättre man toge denna komministerlön att därmed uppfostra hedniska barn, som aldrig ont gjort, till församlingens lärare ... Önsklig hade Doktorns närvaro varit vid visitationen för att där få se en läserska skratta och med åtbörder visa sitt förakt för prästens kristliga predikan. — Efter allt vad förnuftigtvis slutas kan, bör jag kunna lugna Herr Doktorn för någon stor utvandring, om mot all rimlig förmodan någon utvandringsvurm skulle påkomma några förvirrade och svaga huvuden. Här i orten finnes bland läsarne ej det ringaste spår till den samma. Herr Doktorn synes vilja bevara läsarne från avfall från kyrkan och från villfarelser. För detta är man tack skyldig av hjärtat. Alla kyrkans sansade, rättskaffne tjänare vilja endräktigt alldeles detsamma och arbeta därför. Men till ändamålets vinnande fordras något verksammare medel än en på några rader framställd vacker förmaning uti tidningsblad till läsarne, vilken förmaning kanhända ingen enda av dem någonsin får se, och framför allt fordras att hos dem utrota begäret att samlas i stora hopar till enskilda religionsövningar, självgjorda böner och predikande eller skrifttolkning, under ledning av personer, vilka i intet hänseende Värmland. I. 1ns1 23